Jag saknar dig så | Isabella Löwengrips blogg

Jag ställde in allt jag skulle göra idag, kröp upp i min säng och har låtit tårarna rinna. En av min äldsta vänner har gått bort. Vi var bästisar i flera år men sedan slutade vi att umgås av olika anledningar och sist vi hördes av så slutade allt i ett stort bråk. Och de orden som jag sa till honom bara ekar i huvudet på mig konstant nu. Har ägnat kvällen till att ringa runt till folk i vårt gamla kompisgäng, vi har gråtit ihop men även pratat om de minnen som får oss att le. Det är så märkligt att man kommer ihåg vissa små saker, vissa gester, rörelser med munnen, uttryck, sådant som var typiskt honom. Allt sitter på min näthinna nu. Klistrat.

Det är så konstigt att folk bara kan försvinna. Borta för alltid. Det går liksom inte att ta in. Har sökt på alla inlägg i bloggen där han är med, så mycket knäppa saker vi har gjort tillsammans, så mycket roliga minnen. Och så ser jag de där orden att vi ska vara vänner hela livet ut, då kommer tårarna igen och ett hemskt tryck över mitt bröst. Vad gör man nu? På måndag ska vi alla ses och prata minnen, det är inte rättvist.

Det är så tufft att kunna gå tillbaka i bloggen och läsa allt och se alla bilder..

Vila i Frid min vackra vän