Det nervösa Sverige | Isabella Löwengrips blogg

Igår så åt jag, Odd och Gillis lunch på en uteservering på Tegnérgatan i Stockholm. Vi hade precis fått in vår mat när en rumänsk tiggare ställer sig bredvid oss med en väska som han öppnar och ber oss att hälla i vår pastasallad där för att han är hungrig. Odd och jag blev rätt ställda, skakade skamset på huvudet, klämde fram ett svagt sorry och så gick han därifrån. Det var tyst mellan oss en lång stund. Hur skulle vi egentligen agerat? Är det en självklarhet att hjälpa andra människor när man faktiskt kan eller har man rätt att bli arg över att inte få äta utan dåligt samvete?

Jag klurade på om jag skulle twittra om händelsen. Jag twittrar ju om mycket i min vardag. Frågade Odd, som sa "Nej det kommer inget gott ur det och om du gör det, för vilket syfte?". Det hade bara kunnat landa på ett sätt, oavsett formulering på 140 tecken och det är att jag är trött på tiggeri. Vem äger frågan om rumänska tiggare? Sverigedemokraterna. Vill jag kasta bensin åt deras eldar? Aldrig i livet. Jag ställs inför frågan, ska jag blunda inför problemet, strunta i tweeten och låtsas om som ingenting. Eller ska jag yttra mig för att jag vill prata om det här men samtidigt riskera att ge gratis röster till extremister. Det är svårt. Men vad blir egentligen konsekvensen av att vara tyst i din feed, men klaga över händelsen i en sommarstuga med dina vänner på kvällen? Det blir på samma sätt som när jag kokar makaroner. Under en lång tid händer det precis ingenting så jag står där och stampar otåligt men så fort jag vänder ryggen till har det bubblat över och bränts på alla kanter.

Sverige är ett nervöst land just nu med kränkta medborgare. Vi känner att samhället håller på att bli uppochner så vi springer åt alla håll och letar hål att täppa igen för att kanske hitta läckan. Det går inte längre att titta på ett debattprogram utan att fokus hamnar på om det är lika många män som kvinnor i panelen, än själva innehållet. Klär du ditt barn i en viss färg är det snarare ett politiskt statement än bara en vanlig tröja. Väljer du att inte fira nationaldagen har Sd vunnit, men det är ju inte med världens självförtroende som man går ut på gatan med en flagga viftandes.

Jag är frustrerad över att det ska vara så oerhört svårt att lyfta frågor, reflektera över händelser, utan att sågas ner till fotknölarna eller ge gratis röster åt extremister. Jag har verkligen ingen aning om hur jag ska bete mig längre. Det enda jag känner är att jag måste få yttra mig. Ta risken. Försöka hoppas på en kommande debatt som upplyser snarare än förvrider sanningen.

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

Yesterday Odd, Gillis and I had lunch outside on Tegnérgatan in Stockholm. We had just got our food when a Rumanian beggar come sup to us with a bag that he opens and asks us to put our pasta salad in there because he's hungry. Odd and I both went quiet, shook our heads in shame and said sorry and then he left. We sat in silence for a long time. How should we have acted? Is it a duty to help other people when you are able to or do you have a right to be angry over not getting to eat in peace?

I thought about tweeting about it. I tweet about most things that happen to me. I asked Odd and he said " No, nothing good will come of it and for what purpose would you do it? ". It would only have come off in one way no matter how I phrased it in 140 characters and that's that I'm fed up with beggars. Who owns the question about Rumanian beggars? The Sweden Democrats. Do I want to fuel their fire? Never. When the question arose, I wondered whether I should close my eyes to the problem, forget about the tweet and pretend nothing happened. Or should I say something because I want to talk about it, but in that case running a risk of giving away free votes to extremists. It'd hard. What's the consequence of being silent in your feed, but complaining about it in a summerhouse with your friend at night? It's like when I make pasta. Nothing happens for ages and I wait impatiently but as soon as I turn my back to to it, it's boiled over and burned everything around it.

Sweden's currently a nervous country with violated citizens. We can tell that society is turning up side down and we keep trying to find plug the holes to stop the leak. You can't watch a debate show anymore with the focus going to wether there are equal numbers of men and women participating, rather than the content. If you dress your child in a certain color it's a political statement rather than a regular jumper. If you don't celebrate the national day, the Sweden Democrats win, but you don't feel confident waving a flag around on the street.

I'm frustrated over how difficult it is to discuss these questions, reflect over thing, without being completely shot down or giving votes to extremists. I really don't know how to act anymore. The only thing I know is that I have to be able to speak about it. Take the risk. Try to hope for a coming debate that illuminates the truth rather than compromises it.

[/showhide]

Kära flagga, du och min relation går just nu under statusen "it's complicated"