Min pojkvän och jag har nästintill haft en bråk nu på morgonen. Inte om disken, vem som ska köpa middag eller om Alliansen får mandat igen, utan om den fria viljan. Nils hävdar att den fria viljan inte existerar, att man inte kan göra egna val i livet eftersom vägen redan är förutbestämd. Det enda, påstår han, att man kan göra är att kämpa så hårt man kan och hoppas att valen som redan är gjorda är positiva för en själv. Jag håller inte alls med! Jag tror definitivt på den fria viljan, att vi människor visst föds med olika förutsättningar, men det är inget som kommer att styra restens av ens liv. Man är sin egen lyckas smed och alla vägar som man väljer att gå i livet har man själv har möjlighet att styra över. Nils typ av livsåskådning får människor lata och bittra. Om vägen redan är bestämd hur ska man då hitta drivet och livskraften i livet? Tror man på den fria viljan lägger man ansvaret över sitt liv på sig själv, vilket är svårare men det inger också ett driv som får en att kämpa för sin egen skull, att just ansvara för sitt egen lycka. .. Med det argumentet sa Nils att jag ska sluta läsa mina självkänslaböcker.. Typiskt han och avsluta så. Vad tror ni? Finns det en fri vilja eller har vi inte det?