Den coola singeltjejen | Isabella Löwengrips blogg

Satt nyss en timma med Gustav i telefon. Jag hade tÃ¤nkt att ta upp en del viktiga saker som jag hade tÃ¤nkt pÃ¥.Â Samtalet bÃ¶rjade med att jag var instÃ¤lld pÃ¥ att jag kanske inte ville fortsÃ¤tta ses mer. Men under samtalets gÃ¥ng kommer jag pÃ¥ hur mycket jag tycker om honom och hur lycklig han gÃ¶r mig. SÃ¥ inget av de jag hade tÃ¤nkt sÃ¤ga blev sagt utan snarare bÃ¶rjade vi skÃ¤mta med varandra och prata om helt andra saker. VarfÃ¶r ska det vara sÃ¥? Ã?r jag feg eller bara en person som inte vill sÃ¤ga nÃ¥got fÃ¶rhastat? Kanske behÃ¶ver jag mer tid ifrÃ¥n honom fÃ¶r att vara sÃ¤ker. Men just nu kÃ¤nns det som att jag inte vill ha nÃ¥gon tid i frÃ¥n honom Ã¶verhuvudtaget. Jag blir knÃ¤pp!

Jag har under en lÃ¤ngre tid varit en person som inte orkar krÃ¥ngla med kÃ¤rleksbeskymmer. Jag har lÃ¤rt mig att inget Ã¤r fÃ¶revigt sÃ¥ varfÃ¶r fortsÃ¤tta vela? Jag har istÃ¤llet tÃ¤nkt att jag ska vara den dÃ¤r coola singeln som trivs med sitt liv utan killar. VÃ¤nner, fester, familj, shopping, myskvÃ¤llar med bÃ¶cker och choklad ska vara tillrÃ¤ckligt. Jag klarade den biten vÃ¤ldigt lÃ¤nge. Men sÃ¥klart, nÃ¤r man har bestÃ¤mt sig fÃ¶r att vara den coola singeltjejen sÃ¥ kommer det en kille i vÃ¤gen som man faller fÃ¶r. KÃ¤nner ni igen er?

Med Gustav bestÃ¤mde jag mig fÃ¶r att ta det vÃ¤ldigt lugnt. Jag trivdes med mitt singelliv sÃ¥ att trÃ¤ffas nÃ¥gon gÃ¥ng i bland, Ã¤ta middag, bio eller hyra en film rÃ¤ckte. Som singel sÃ¥ Ã¤r det nÃ¤rheten man Ã¤r svag fÃ¶r, oavsett hur stark man Ã¤r. Men sÃ¥ kommer det.. smygandes sÃ¥ att man knappt mÃ¤rker det; de fÃ¶rbannade kÃ¤nslorna! Ni vet de som fÃ¥r er att tÃ¤nka pÃ¥ personen stÃ¤ndigt under er vakna tid, och mÃ¥la upp en hel framtid ihop. Vips sÃ¥ har alla "pepp-talk" tankarna om singellivet blÃ¥st bort. "TvÃ¥samheten Ã¤r myyyyycket bÃ¤Ã¤Ã¤ttre". Efter 6 mÃ¥nader med Gustav sÃ¥ kÃ¤nner jag ocksÃ¥ sÃ¥. Men... nej usch. Jag Ã¤r totalt fÃ¶rvirrad. Tiden fÃ¥r utvisa! Nu vet jag inte hur jag ska gÃ¶ra.