Hela tiden hjärntvättas vi av att tro att vi kan bli lyckliga om vi ändrar på oss, om vi ser ut som skönhetsidealet. Hur många gånger har man själv tänkt eller hört någon i sin bekantskapskrets säga att "Går jag bara ner fem kilo så kommer jag bli lycklig" Eller hur många gånger har vi tänkt att vi har syndat alldeles för mycket med onyttigheter under helgen så nu på måndag, ja då ska jag verkligen börja om och aldrig äta något onyttigt? När när blev egentligen lycka synonymt med att vara smal? Det skönhetsideal vi har, det såkallade size 0 är nästintill omöjligt att ha även om man tränar och äter regelbundet. För att ha size 0 så måste man svälta sig själv, det är därför det är så farligt. Men hur kommer det sig då att denna farliga trend med att vara så smal är något som många strävar efter? �terigen, man tror att kommer att bli lycklig, eller leva ett ännu bättre liv och få bättre självförtroende etc. Men det är fel! Vi tjejer måste inse det! Självförtroende sitter inte i vikten, och lycka kan inte vägas på en våg för allt sitter i huvudet. Oavsett om du nu tvingar ner kroppen fem kilo mindre kommer du inte att bli tillfreds. Eftersom din självkänsla är låg sen tidigare kommer du senare att hitta något annat du vill ändra på och det slutar aldrig. Dessutom är risken för depression högre om du börjar hoppa över måltider och får näringsbrist, då hamnar du i en ond cirkel och självkänslan bli ännu sämre än tidigare. Jag vill upprepa och säga att självkänsla kommer när du nöjer dig. När du accepterar dig själv och börjar tycka om dig för den du är. Låt inte timmar/dagar/år gå åt till att endast tänka på mat/vikt. Vi kan inte köpa oss lycka, eller svälta oss till lycka heller och vem vill egentligen leva med ångest? Livet är för kort och du är värd bättre.