Del 3 | Isabella Löwengrips blogg

Jag förstår om du inte vill prata om din pappa eller så mer. Men det jag undrar är hur man tar det där sista steget o säger att nu är det fan droppen? Jag har gjort det så många gånger men ändå förlåtit i slutändan. Hur slutar man tycka synd om en människa som om och om gör en illa? Jag tror att alla människor har en gräns, någonstans. Tyvärr pushas den gränsen alldeles för långt fram när det gäller någon man är släkt med. Men när det väl går över den inre gränsen man har då klarar man inte av mer och då finns det inget annat alternativ än att bryta. Tycka synd kommer man dock alltid göra, man varvar den känslan med ilska i många år framöver. Det går inte att bryta utan att det värker lite hela tiden. När det gör som ondast får man tänka att det här är ändå bättre än den smärtan som uppstod när relationen var som värst - Den tiden då man blev som mer sårad, nertryckt, manipulerad eller vad det nu kan tänkas vara.

Bella, hur går det med LCC vitaminerna/tabletterna till håret?! Har längtat en evighet, när kommer dem?! Kul att du frågar, jag äter faktiskt mina egna gravidtabletter just nu. Det som har försenat processen är att den fabrik vi jobbade med i Sverige flyttade till England och jag vill ju gärna ha all produktion i Sverige. Så nu letar vi efter en ny fabrik som jobbar med vitaminer och som känns lika trygg och bra. Det tar lite tid.

Hur lång är du Isabella? Alltid kul att veta 1,70!

Hur många barn vill du ha? Hur träffades du och Elaine? Favoritfrukt? Vad skulle du göra om du var en man för en dag? Gillar du ditt skratt? Kan inte du visa bild på din garderob/walk in closet? Kan du tänka dig att blogga hela livet ut? Jag vill nog ha fyra barn, två nu och två till om 8-10 år. Vi träffades när hon skulle intervjua mig för sin ena bok, minns att vi började prata om vänner-relationer och vi tittade liksom på varandra som att "hmm skulle du vilja träffa mig igen?". Himla kul. Några månader senare hamnade vi på samma plan för en entreprenörshelg i London och vi umgicks dygnet runt den helgen och fann varandra. Min favoritfrukt är mandarin/satsumas, minns aldrig vilken jag föredrar. Haha, jadu. Ha sex antagligen. Ja mitt skratt är bubbligt och ärligt. Det har jag gjort här. Jag kan absolut tänka mig och blogga livet ut. Bloggen är det bästa jag vet. Tröttnar aldrig.

Beskriv dig själv som fru/mamma/vän/kollega/chef? Som fru är jag nog rätt rolig och spontan. Jag är rätt barnslig men det är Odd också. Jag är väldigt peppande och kommer lätt in i "coachen" här hemma. Nu när Odd ska driva eget får jag dock lägga band på mig själv och låta honom ställa frågor om han behöver. Det kliar i fingrarna när han berättar om affärsideér, avtal, marknadsföring etc jag vill liksom bli en del av allt och det går ju inte. Som mamma är jag rätt avslappnad. Jag är lugn och blir aldrig hysterisk. Jag gillar att leka och kan sitta på golvet och pyssla i all evighet tror jag. Just nu längtar jag efter att få visa Gillis snö och hur fantastiskt det är att åka pulka. Som vän är jag också väldigt peppande. Lösningsfokuserad (heter det så?) och vill göra en action plan för alla mina vänners funderingar/problem. Måste ibland inse att jag bara ska lyssna. Som chef är jag nog lite för mycket kompis, Pingis och Aram är dom "tuffa" cheferna medan jag är nog den snälla. Jag är nog tydlig med vad jag vill med företaget och har lätt för att dra med andra i mitt engagemang. Jag vill att alla ska känna att vi tillsammans håller på att skapa något väldigt stort.

Hur köper man din bok utan att ens pojkvän ska bli rädd och tro att man vill bli gravid nu haha? Säg att du vill läsa om min förlossning, det hände något där som jag inte riktigt delade med mig om på bloggen dagarna efter i min förlossningsberättelse :- )

Vad tänker du om att skaffa barn utan trygg anställning och stabil ekonomi? Jag tror inte det är någon persons dröm att få barn när man inte har fast jobb eller trygg bostad. Men blir man gravid och vill behålla så löser man det. Man blir aldrig så motiverad som när man har ett annat liv att ansvara för.

Vilka är dina favoritnamn? Jag har alltid älskar namnet Sophie och Carl. För några år sedan ville jag att mina barn skulle heta det. Gillis fick därför Carl Gillis som andra namn. Sophie vet jag inte riktigt om det är rätt längre. Jag tror att jag sparar henne till en huvudperson i en kommande roman istället. Just nu toppar även Elsa, Sally, Ines, Louis, Tedd, Todd och Herman. Men listan kommer göras lång och göras om innan det är dags att välja till bebisen.

Vad är det svåraste och bästa med adhd? Igår så hade jag världens ADHD-rus när jag skulle gå och lägga mig, i samband med det så vaknade Gillis och jag tog upp honom till mig. Jag låg och skruvade på mig för det kliade i hela min kropp, samtidigt som jag skulle få Gillis och sova. Det var en dålig kombo. När min adhd-rusning är som värst på kvällarna så tar jag en Lergigan. Den är lite lugnande men inte farlig för fostret. Det hjälper mig att varva ner. Bästa med ADHD är att jag har mycket energi och det är perfekt om Gillis också har mycket energi eller om jag har långa jobbdagar.

Vad önskar du att du hade mer/mindre av i ditt liv? Jag ville ha mer kvalitétstid med Gillis och Odd. Mer tid med vänner. Mindre ADHD-rus på kvällarna. Det är inte alltid som att Odd och jag får till det med mysiga kvällar när Gillis sover för då slår min turboknapp in och så kan jag inte sitta still. Då måste jag ut och gå eller jobba för att bli av med energin. Jag behöver lugn&ro på kvällarna för att ladda batterierna inför morgondagen men det är inte alltid att det blir så.

Beskriv den bästa läraren du haft? Anne Borgström 4-6an i Skälbyskolan i Järfälla, det var innan jag bytte till Vasa Real i stan. Hon var hård men ändå inspirerande. Jag hade en stor respekt för henne, det var något jag inte alltid hade för alla tyvärr. När lärare var mesiga eller torrbollar så tröttnade jag och försvann i väg i någon dagdröm. Jag behövde en lärare som motiverade mig och jag behöver rätt mycket motstånd/saker att bita tag i för att motiveras. I mitt huvud pågick det alltid en massa saker att fantisera om och skulle en lärares ord tränga igenom så behövde jag känna intresse. Det var inte alltid ämnet det hängde på utan hur läraren faktiskt beskrev det.