Dags för balans | Isabella Löwengrips blogg

När jag kom hem idag klev jag ut ur bilen och la mig på gräset. Jag kände mig stressad. Jag brukar inte stressa speciellt ofta, men idag fick jag varningstecken från kroppen att det är dags att hålla på mina gränser. Jag fastnade i garaget, det var det som fick allt att rinna över. Det tog 20 minuter för mig att komma ut ur parkeringen för att en bil hade ställt sig trångt mot mig. I vanliga fall bryr jag mig aldrig om småsaker men idag var jag nära att börja lipa på grund av garage-situationen. När jag sedan körde bilen hem så började det blixtra runt ögonen så jag var helt säker på att jag hade en polis som blinkade bakom mig men hjärnan spelade mig ett spratt. Fruktansvärt obehagligt.

Mitt jobb är egentligen inte speciellt stressigt. Timmarna är heller inte orimliga. Det som ställer till det är att min hjärna alltid är igång. Jag har vaknat upp under nätterna för att anteckna saker, jag kom på ideér konstant, jag går runt och funderar kring beslut som ska tas, inlägg som ska skrivas, mail som ska mailas, anställda som ska känna sig inspirerande. Hjärnan arbetar dygnet runt känns det som och jag har inte tillåtit mig själv den återhämtning som behövs för att jag ska klara av det. Jag minns inte när jag tränade sist och en timma kvällsjobb har blivit 2,5 h den senaste tiden. Eftersom Odd var borta förra helgen och jag var själv med barnen plus jobbade lite på kvällen så missade jag min återhämtning.

Därför står jag här nu och kroppen flaggar för att det är dags att varva ner och återfå balansen igen.

Jag är ändå tacksam för hur väl jag känner mig själv. Men med världens roligaste jobb och att jag har ett jobb som också sker under dygnets vakna timmar kan det vara svårt att varva ner (jag jobbar 365 dagar per år). Igår när Odd och jag firade vår bröllopsdag och vi pratade igenom våra löften så hörde jag mig själv säga "På lång sikt, hur skulle jag kunna förbättra mig som fru tycker du? Vilka delar kan utvecklas?".

Alltså, det var ju inte direkt ett utvecklingssamtal vi höll på med. Det är också lite mitt problem. Jag är en doer på alla plan. Allting kan skruvas och effektiviseras. Det äter upp min hjärnkapacitet. Mitt sätt att alltid förbättra är min stora styrka i arbetslivet men det gör mig också lite för rationell och hård i vardagen.

... Och eftersom jag då är en lösningsfokuserad person kommer därför en lista på hur jag ska hamna i balans igen, för denna höst kräver att jag är fit for fight:

1 Förtydliga ledighet ännu mer. Från klockan 15.00 till 19.00 är mobilen avstängd. Inte ens kika på instagram eller läsa en nyhet. Hjärnan behöver vila.

2. Byta kläder när jag kommer hem och gå ut med barnen. Det är min räddning. Få prata om allt som Gillis vill prata om, promenera i deras takt. Balsam för själen.

3. Inte läsa mailen vid frukostbordet utan vänta med allt jobb tills jag är på plats vid skrivbordet på kontoret. Det är okej att lyssna på musik till jobbet eller tänka på något vanligt och inte jobb.

4. Sätta en tid för hur länge kvällsjobbet får pågå. Två kvällar i veckan får det max vara 30 minuter så att jag hinner få en hel kväll till något vanligt som att titta på tv, ta en promenad eller läsa. I nuläget jobbar jag två timmar varje kväll och det betyder att jag har 30 minuter till fritid på kvällarna, det fungerar men inte alla vardagskvällar. Jag behöver balansera med träning eller bara tv-tittande.

5. Tillåta mig själv att stänga av jobbet i tanken på kvällarna. När bra jobbideér kommer så ska jag inte springa upp och anteckna jämt utan putta bort tanken. Skippa jobbet i huvudet när jag ligger i sängen. Jobb är alltså okej från att jag är på kontoret tills jag går hem. Sedan 1-2 timmar efter läggning men därefter är det finito. Inte en enda tanke där i mellan. Balans är nyckeln för hållbarhet. Jag måste låta hjärnan vila för att jag ska orka i längden.