Dagens pinsamma | Isabella Löwengrips blogg

Jag var med om två pinsamma händelser idag.

Den första var på kontoret. Jag fick ett riktig energirus vilket jag i vanliga fall uppskattar när jag jobbar men jag skulle precis in på ett möte där turboknappen trycktes igång av sig själv (adhd) och jag rent ut sagt flyger in på mötet. I vanlig ordning brukar man presentera sig själv, ge visitkort och berätta om bolaget och lyssna in mötespersonens story och därefter komma till vad dagens agenda är (allt det här brukar ta 10-15 minuter). Men istället så skippar jag alla artighetsfraser, säger inte ens vad jag heter utan flyger på ämnet om våra produkters design och den stackars ad:n framför oss blir alldeles vettskrämd. På tre minuter hann jag i 110 berätta om alla 50 produkter, hur vi skulle vilja ändra på lay outen och inte nog med det så hann jag välta alla produkter så att det blev kaos på bordet.

Efter det fick jag en blick från mina kollegor och då vaknade jag upp ur min energiska bubbla, bad om ursäkt och samlade mig lite. Förr i livet så hade jag velat sjunka igenom jorden och aldrig mer komma tillbaka för att det kändes pinsamt. Idag har jag lättare att skaka av mig att det blev som det blev, jag tar ett djupt andetag och börjar om med ett lugnare tempo. Hur som helst så blev mötet bra ändå och jag hoppas att mannen ville jobba med oss trots min halvtaskiga start.

Händelse nummer två utspelade sig i lekparken. Direkt när jag kom hem så gick jag ut med barnen för att leka (mitt bästa sätt för avkoppling) och när jag står och gungar barnen så kommer det en man gåendes som är ganska lik Odd, i barns ögon i alla fall. Lång, brunhårig och kostym. Helt plötsligt så börjar båda barnen vråla "PAPPA" "PAPPA" till den okända mannen som går förbi parken. Jag försöker säga åt Gillis och Sally att det inte är pappa som går där borta men istället blir barnen exalterade och vill gå ner från gungorna för att springa mot mannen som dom tror är pappa. Jag lyfter inte ner barnen utan fortsätter att gunga och säger att det inte är pappa men vrålen blir bara högre PAPPA KOM!! och Gillis pekar mot honom och tillslut möter jag mannens blick och stämningen blir otroligt märklig.

Jaja, det har i alla fall varit en rolig måndag!