Det här är min favoritposition att ta värkar i. En kudde på golvet och sedan luta sig över soffkanten eller sängkanten. Låta magen sväva fritt. Med Gillis så stod jag såhär tills jag var öppen 4,5 centimeter och sedan åkte vi in till BB vid tre på natten fyra timmar senare var han ute (stod på alla fyra under krystningen också men födde på sidan med honom, mindre risk för bristning). Nu när sammandragningarna kommer med lilltjejen så ställer jag mig såhär också och går in i mig själv. Än så länge är inte smärtan så pass hög att jag måste "gå in i mig själv" egentligen men det är bra att öva varje gång. "Vi kan inte träna på att föda barn men vi kan träna på att komma ner i avslappning" som en klok doula sa till mig. Jag har alltid jobbat med mental avslappning så jag är rätt van att kunna stänga världen ute. Mitt bästa tips är att fokusera på punkten mellan ögonen när du blundar, andas lugnt och djupt med näsan eller munnen (vad du tycker är bäst). Avslappningen (kroppens egna fantastiska smärtlindring) kommer vid ut-andetaget så när det gör som ondast är det ut-andetaget som är viktigast för dig att fokusera på och dra gärna ut på det. Sedan tänker jag att jag är väldigt tung och mjuk, jag visualiserar att hon ska neråt och ut. När det gör riktigt ont, när det är dags, då är det bra att ha ett mantra att upprepa för sig själv för att hålla fokus. Mitt är "Andningen är min livboj, fixar jag den så klarar jag allt".