Odd fångade ett typiskt vardagsögonblick idag: .... Jag väntar in två busungar som inte vill ta på sig pyjamas. Istället sprang dom runt, runt och jagade varandra och skrattade högt. I sådana situationer får jag lägga band på mig att inte springa efter och låtsas att jag är ett lejon, det är ju så roligt men dumt att jaga igång ännu mer innan läggning. Story of my life så att säga. Jag är för övrigt på min andra dos av av Strattera, 36 mg. Men jag känner ingen effekt och inte heller någon biverkning vilket är skönt. Det var när jag åt Ritalin och Concerta som jag kände mig arg på denna dos. Därför känns det ändå bra hittills, att kroppen ändå accepterar medicinen. Nu ska jag snart gå upp i dos och då hoppas jag på effekt. Annars då? Livet är väldigt bra just nu. Jag tänker ju alltid vardagen i tårtbitar och det känns magiskt nog som att jag lyckas pricka in alla livets bitar. Jobbet är intensivt men hållbart, imorgon väntar en dejt med Odd (!). Det var länge sedan vi var ute och åt. Jag har hunnit träffa vänner, fått egentid på resorna och haft bra tid barnen efter jobbet utan att tänka på jobb. Mobilen är alltid undanlagd på eftermiddagen. Jag har varit dålig på träning och läsning men det är ändå okej. Allt går ju i perioder. Nästa vecka ska jag få in yoga på kvällarna igen och en timma läsning. Odd och jag har fastnat i Homeland säsong två så det är svårt att slita sig. Men soffläge kanske bara är nyttigt för mig. Hur ligger ni till med era tårtbitar i livet?