Mina bästa vänner som jag har känt länge. Axel & Lea. 1 eller 2 år gammal bild.. Axel | säger: bella lova mig att vi aldrig förlorar varandra som vänner? Isabella Löwengrip.. säger: det lovar jag, du är min bästa killkompis =) Du är en sån personjag vet att jag kommer känna hela livet. Det är rätt ballt. När det händer något i ens liv. En sorg inträffar kommer man på vilka som är en riktiga vänner. Man känner vilka personer man är mest rädd om, personer man älskar och inte klarar sig utan. Man tar förgivet att personerna alltid finns där. Nu förtiden har jag förstått att det inte är så. Släktingar försvinner, folk flyttar, vänner går bort. Då får jag den där fågelmamma känslan att jag vill ta alla personer jag älskar under mina vingar och skydda. Men det går ju inte. Om man inte alltid kan vara närvarande får man visa att man skulle vilja vara det. Man måste låta personer i sin omgivning veta att de är uppskattade. Vi är dåliga på sånt. Hur många gånger känner man inte att man borde ringt upp sin kompis, frågat hur brorsan mår eller besökt sin mormor? När händelser som den som inträffade nu (inläggen under) händer kommer jag på att jag måste bli bättre. Ta vara på tiden. Visa de personer du gillar att du uppskattar dem mer. Det är lätt, går fort men betyder så mycket! Låt denna söndag börja med ett upppiggande sms till någon du tycker om? Nu ska jag träffa Lea i alla fall. Vi har ju lite som tradition att hitta på något på söndagar. Förut var det promenad och fika i Gamla Stan, sedan hennes landställe ute på Värmdö och förra söndagen bakade vi bullar. Idag blir det fika med varm choklad och lite shopping. Men först ska jag ge henne en stor kram!