Blödning | Isabella Löwengrips blogg

Två veckor innan jag berättade för er att jag väntar barn igen så hände något jobbigt. Jag var i vecka 10 och jag hade precis skrivit att jag satt i hemmakontoret och skulle göra slutkorr på min bok. Jag blev kissnödig och gick på toaletten och när jag drar ner byxorna så ser jag att det är blod. Under första graviditeten så hade jag den skräcken varje gång jag skulle kissa att "tänk om det är blod och eventuellt ett missfalll". Som tur var upplevde jag aldrig det då. Men för två veckor sedan satt jag där, såg blodet och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det bara rann.

Jag skrek till Odd att det blöder. Att vi måste åka in. Att det säkert är kört. Redan på morgonen hade jag vaknat upp till ett kaffesug vilket inte händer mig när jag är gravid. Varenda symptom var som bortblåst och jag kände att det var något fel. Det plus blodet fick mig säker på att det var ett missfall. Jag hade inga bindor hemma och tampong sa min barnmorska som jag ringde till, att jag skulle skippa så jag tog en handduk och så satte vi oss i bilen och åkte till Danderyds gynakut.

Jag blev helt tyst. Sa inte ett ord vilket gjorde Odd stressad. Vi kom in och jag fick lägga mig på en brits nästan direkt och vila. Sköterskan frågade om jag hade "värkar" som man kan få när missfall är på gång och det hade jag inte. Ingen smärta. Det enda jag ville var att få komma in och göra ett ultraljudtest och se om hjärtat slog. Men jag fick ligga där på britsen ovetandes i fyra timmar. Att sväva i ovisshet är det värsta jag har gjort. Jag gick till personalen och bad att få veta var jag var i listan, varje gång jag var näst på tur så hamnade jag längst ner igen just för att "Om fostret inte lever längre finns det ändå inte vi kan göra, därav låg prioritering"

Men det själsliga då? Att inte få veta? Hur prioriteras det?

Det var så himla märklig känsla att vänta där på britsen. Gillis satt bredvid mig och lekte och skrattade. Att han finns gjorde situationen lättare men det var ändå tufft. Det var som att glädjen över livet och allt jag har bara försvann för ett tag. Men så sent på eftermiddagen fick vi komma in och när jag la mig i gynstolen och stirrade på skärmen för att få veta så såg vi tillslut ett hjärta slå. Herregud som jag grät. Det kändes som den nästa bästa dagen i mitt liv.

Vad blödningen beror på vet man inte och tyvärr så blödde jag lite flera dagar i rad vilket var oerhört stressande men det fanns inget att göra. Oron höll i sig och dagen då vi skulle på KUB i vecka 12, alltså ultraljud så var jag så nervös att jag inte klarade av att se skärmen i början. Odd fick tala om när/om han såg hjärtat. Och det lilla undrets hjärta slog som bara den.

Jag är så tacksam för att det än så länge har gått bra. Men det gör mig ledsen att veta att så många går igenom missfall. Det är fruktansvärt tufft och riktigt orättvist.

[showhide type="post" more_text="Show English translation..." less_text="Show less..."]

Two weeks before I told you that I was pregnant, something happened. I was in week 10 and I'd just written that I was in the home office doing the final corrections on the manuscript. I needed to pea and when I went to the bathroom, there was blood in my underwear. During my first pregnancy I constantly worried about seeing blood when I went to pee. But it never happened. But two weeks, I was there with all this blood and didn't know what to do. It was running in a steady stream.

I shouted to Odd that I'm bleeding. We need to go in. It's probably too late already. That morning I'd woken up and craved coffee, which doesn't happen when I'm pregnant. Every symptom was gone and I felt that something was wrong. That in combination with the blood made me certain that I'd miscarried. I didn't have any pads at home and the OB/Gyn I called told me not to put in a tampon so I grabbed a towel and we went to the emergency room at Danderyd.

I was completely quiet. I didn't say anything which stressed Odd out. When we got in I got to lie down on a stretcher almost immediately to rest. The nurse asked me if I had "contractions", which is common when you miscarry but I didn't. No pain. The only thing I wanted was to do an ultrasound to see if there was a heartbeat. But I got to lie there and wait without knowing for four hours. The uncertainty and not knowing was the worst thing I'd ever experienced. I went to the staff to ask where I was on the list, every time that it was nearly my turn I ended up at the bottom of the list again just because "if the fetus isn't alive anymore there's nothing we can do, so we have to keep it as a low priority"

But what about my emotional wellbeing? Not knowing? How does that rank on the priority list?"

It was such a strange feeling to wait on that stretcher. Gillis was next to me, laughing and playing. Knowing that he was there made it easier but it was still hard. It was as though all the joy I'd felt just disappeared for that while. Eventually I got to go in late afternoon and I was staring at the monitor to see if there was a heart beat. When I finally saw it I burst into tears. it felt like the second best day of my life.

Unfortunately they couldn't tell me what caused the bleeding and I kept spotting for a few days which was really stressful but there wasn't anything that I could do. I felt worried and when we went fot the ultra sound in week 12 I was so nervous that I couldn't look at the screen to begin with. Odd had to look for me and say if/when he saw the heart. And the little miracle's heart was beating like anything.

I'm so grateful that everything has been alright so far. But it makes me so sad for those who have to experience a miscarriage. It's horrid and so unfair.

[/showhide]