Jag får ofta frågan om varför jag tror att jag har kommit så långt trots att jag är 19 år gammal. Jag funderar ofta på om det handlar om en viss egenskap, bakgrund eller kunskap men enligt mig själv så tror jag att jag är var jag är idag för att jag har en läskig förmåga att tro på mig själv. Jag är ett skilsmässobarn, har varit rejält mobbat för min hy när jag var yngre och alltid fått ta skit - för allt! Jag kommer ihåg hur jag satt i ett rum med kuraton från anti-mobbnings teamet och den person som var värst mot mig (det här var i gymnasiet) och personen börjar skrika i rummet hur mycket hon hatar mig, hur ful och äcklig jag är. Mitt emot henne sitter jag och undrar vad det är för fel på människan. Jag kunde ha tagit åt mig av mobbingen i högstadiet eller utfrysningen i gymnasiet och alla glåpord och att jag en gång höll på att bli nedputtad ner för en trappa i gymnasiet av ett tjejgäng. Det var för ca ett år sedan. Men jag har alltid vägrat att bli nertryckt. Den här kraften som jag har bildat inom mig, att låta elakheter från alla håll bara rinna av har hjälpt mig under min karriär i rampljuset. Inget biter på mig längre. Att jag ens gick klart gymnasiet förvånar mig dock, i den miljön. Men jag är envis och höll huvudet högt och gick dit i alla fall, satte mig längst fram i klassrummet, räckte upp handen när jag kunde och visade personerna att det här är mitt liv och ni kan inte påverka mig. Samtidigt skulle jag hålla en positiv bild till er läsare, det var desto tuffare för jag vill vräka ur mig allt skit. Jag försöker att sprida min stryka till er i bloggen och jag hoppas att ni som läser hittar er inre styrka. När ni väl känner kraften i magen, som ett litet åskmoln gjort på energi som pirrar så att ni nästan mår illa samtidigt som ni känner ett lyckorus, då kan ni klara ALLA uppförsbackar här i livet. Då får inga elaka kommentarer i ens blogg, i andra bloggar eller andra jobbiga saker som händer i livet någon betydelse och litar du tillräckligt på din magkänsla så kommer du kunna ta dig hur långt som helst, jag lovar.