Blä | Isabella Löwengrips blogg

Vissa dagar är inga bra dagar. Förr i tiden hade mitt inställningstänk-kickat igång men jag är inte en sån längre. Så dagarna får bara passera iväg. Först och främst kände jag mig ful när jag gick hemifrån. Eller inte ful men jag gick vilse i min garderob imorse och jag kände mig som en tant igen:

Det är ju inget fel på skjorta, kostymbyxor och ballerinas. Tvärt om det är ju egentligen alltid rätt. Men jag kände bara inte för det men jag är ingen person som byter i evighet, you only get one chance som Eminem hade sagt. Min frilla kändes som en hockeyfrilla, Odds skjorta korvade sig och jag kände mig som en tant.

Ute var det snorkallt och lekparken ekade tomt. Sedan gick vi hem men Odd var och grejade i huset så jag fick äran att laga mat med två småttingar under dygnets mest påfrestande timma. Haleluja! Jag hittade ingen ugnsform eller stavmixer så det blev en pajform och ärtpesto bestående av hela ärtor.. Gillis tog alla Sallys leksaker under tiden så Sally vrålade, jag sa till Gillis och då började han vråla och jag vrålade inombords men höll masken like a supermom.

Sedan hade vi en härlig och mysig middag ihop i lugn och ro. Jag njöt.

He He.. Nä.

Jag älskar familjelivet men just vissa dagar när man haft sömnbrist en längre tid är rätt tuffa mentalt. Man blir liksom så skör. Allt blir en motgång. Ena stunden vill man kasta egna ärtpeston i väggen och skrika och en annan stund smälter hjärtat när Gillis och Sally leker koja och man känner världens lyckorus. Och tur det. Inatt ska Odd ta Sally så imorgon blir nog en bättre dag. Tur att livet ändå är så bra att sömn är det enda botemedlet. Sämre går det ju att ha.

Some days are just bad. My "old me" would have tried to kick-start myself with some "right attitude"-thinking, but that's not how I work anymore. Whenever I have a bad day I just let it pass. To begin with, I felt ugly today when I left home. I got lost in my wardrobe this morning which resulted in dressing like an old lady. Okay, so I didn't feel ugly, more frumpish.

There's nothing wrong with wearing a shirt, tailored pants and a pair of ballerinas. It's a clean and classic look. I guess that outfit was just not what I needed today and I'm not the person who spends the whole day changing. Like Eminem would have put it: You only get one shot. That's me getting dressed. On top of this, I felt like I had a mullet and Odd's shirt that I was wearing never stopped creasing, adding even more fuel to that frumpish feel.

It was freezing outside and no kids in the playground. Then we went home, but Odd was away fixing some stuff in our (soon to be) new house, so I had the honor cooking together with two babies at the most challenging hour of the day. Hallelujah! I couldn't find our hand blender so I ended up making green pea-pesto with whole peas in some ovenware... Gillis kept stealing Sally's toys while I was trying to get the dinner ready and Sally cried her lungs out. I told Gillis to cut it out, then it was his turn to start screaming. I kept calm like a super-mom, but inside I was losing it. Then we enjoyed a nice and peaceful dinner together. He he... Not so much.

I love familiy life with all my heart, but some days - especially when you haven't gotten any proper sleep - it can be pretty tough. You become weak and feel as if everything is working against you. One moment you want to throw your homemade pea-pesto at the wall and another you get all warm inside seeing Gillis and Sally building pillow forts. You sure need those moments of sheer happiness. Odd is taking care of Sally tonight, so tomorrow will be a better day. When I think about it, I'm blessed sleep is the only thing I need to feel better. Could have been much worse.