BF + 4 | Isabella Löwengrips blogg

Jag ser mig själv som en granat som någon har kastat men inget hände. Så nu vet man inte om det kommer att sprängas eller om det helt enkelt bara inte blev något. Pust. Jag är såå uttråkad. Fyra dagar över tiden. 2 cm öppen, ingen tapp kvar, slempropp borta, några retsamma förvärkar men annars ingenting. En osprängd granat. Jag har inte förstått andra tidigare som klagat på att gå över för vi alla vet ju att man blir igångsatt förr eller senare så bebisen kommer ju tids nog. Men nu förstår jag precis hur det känns och allt är mitt beräknade datums fel, 14 april. Det är som att den 23:e besluta sig för att flytta fram julafton. Eller om man är utomlands och ska flyga hem till sin partner som man saknar otroligt mycket och på flygplatsen får du veta att planet är inställt och du får vänta till imorgon. Panik. Det är alltså förväntadet som gör det tufft. Att vara inställd på något som skjuts fram. Det är hemskt att vänta! Jag tar tillbaka allt om hur mysigt det är att ha världens bästa dag framför sig, jag vill ha dagen här nu nu nu...

Hördu älskling där inne, jag ser ju hur trångt du har det. Jag lovar att det är mycket mysigare här ute med oss!