Bearbetar skilsmässan | Isabella Löwengrips blogg

Sally brukar alltid vilja ha Pippi på efter vår läsning vid nattning, men idag önskade barnen Alfons. Som det högg till i magen på mig när låtarna och berättarrösten pratade. Det bildades snabbt en klump i halsen som också hoppade till magen och gjordes om till kräkkänslor. Jag har börjat släppa in bearbetning av skilsmässan och vissa saker påminner om tuffa stunder. Som Alfons på Spotify tillexempel.

Jag slungades direkt tillbaka till när Odd och jag tagit beslutet om skilda vägar och vi behövde bo på olika håll. Eftersom det var jag som tog intiativ kändes det fair att jag fick leta boende. Jag hittade en liten etta på Grevgatan, i samma korsning med Riddargatan där jag en gång bodde som singel vilket blev oerhört konstigt mentalt när jag gick där inne på Coop. Varje morgon gick jag upp tidigt, gick till garaget och såg till att vara i huset innan barnen vaknade. Sedan lämnade jag på förskolan och åkte in till stan igen. Sedan varvade vi hämtning och på mina dagar var O borta och jag var i huset tills jag hade nattat banenen och O kom tillbaka vid åtta. Då åkte jag till lägenheten i stan igen och jobbade klart. Upp igen vid fem. I två månader höll jag på så, bara för att barnen aldrig skulle märka att jag var borta.

Vabb med Gillis efter Åhléns-besöket. Vi tittade på Frost och hade egentid.

När Alfons spelades ikväll mindes jag så tydligt känslan av att sitta på pallen mellan barnens sängar. Det var ljust ute trots kväll och livet var upp och ner. Egentligen ville jag bara krypa ner hos någon av barnen och stanna där nära tills morgonen. Men det gick inte. Jag fick ingen luft hemma och behövde komma iväg och sova borta.

Två stordåd (dock partisk mamma) från en 2,5 åring .

Det är tuffa minnen som jag behöver gå igenom och vända och vrida på om och om igen. Vissa kvällar som ikväll blir extra tuffa men jag tillåter mig att ha det så. Jag har börjat inse att känslorna inte är farliga . Och att allt måste ut för att kunna bli hel igen. Strax kommer grannarna Martina och Michaela över, ibland är det skönt att låta tårarna rinna i sällskap.