Bästa av båda världar | Isabella Löwengrips blogg

Det är verkligen himla kul att ha en mammakompis i samma trapphus, ännu häftigare att våra söner föddes med en dags mellanrum. Vad är oddsen? Idag träffades vi hur som helst allihopa på gården, Gillis lekte i sandlådan och gungade. Vet inte riktigt var tiden tog vägen men nu är det plötsligt kväll. Jag är så tacksam över att kunna gå hem tidigare på dagarna så att jag får umgås med Gillis, just nu känns det som att jag får äta kakan men ändå ha den kvar - Jobba med företagen några timmar och leka med plutten några timmar. Rädslan är väl att jag skulle känna att allting blir halvdant, eller att jag inte räcker till ordentligt men allt är en inställningsfråga och hur höga krav man har på sig själv. Man måste ändra meningen från "Jag kan alltid göra lite till" till "Det kommer en ny dag morgon också". Det är min största lärdom från mitt magsår 2012... Det kommer något gott ur allt.

Kanske gav magsåret mig chansen att så småningom bli ett mer närvarande mamma?

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

It's so much fun to have a maternity friend in the same building, and it's even cooler that our sons were born one day apart. What are the odds? Today we hung out in the yard, Gillis played in the sandbox and went on the swings. I don't really know where the time went but suddenly it was evening. I'm so grateful that I'm able to get home early so I get to hang out with Gillis, right now it really feels as though I get to eat my cake and have it too - I work with my companies for a few hours and then I play with my baby for a few hours too. The fear is that I'd feel I can only do things at half capacity, that I'm not there enough for everything but it's a question of attitude and what kind of expectations you have. You have to change the thought from "I can always do a bit more" to "There will be a day tomorrow too". It's the biggest lesson I learned from my stomach ulcer in 2012... Silver lining.

Maybe having a stomach ulcer gave me the chance to be a more present mom?

[/showhide]