(Tack)la avundsjukan | Isabella Löwengrips blogg

Imorse på TV4 så pratade dom om avundsjuka. Det var en kvinna på plats i studion som berättade hur avundsjukan styrt hennes liv och fått henne att må riktigt dåligt. På plats var också en psykolog som förklarade att avundsjuka är en "grundkänsla" och att alla människor är avundsjuka mer eller mindre. Men jag måste faktiskt säga att jag inte kände igen mig alls i beskrivningen. Svartsjuka kan jag absolut känna (gravid vecka 37 och jag kissade varje gång jag nös och Odd skulle ut, kändes från ingenstans faktiskt jobbigt) men avundsjuka, så har jag inte känt på flera år.

Att vilja ha det någon annan har kan ju ses på två sätt. Det ena är ju att lägga negativ energi på att tänka "Fan vad orättvist, varför har hon den drömkroppen men inte jag?" Eller avundas personens jobb, eller en partner som verkar romantisk, den perfekta hyn eller den enorma sko-samlingen. Eller så väljer man att se allt överallt som inspiration tills ens egna liv. Så gör jag. Och jag har så länge jag kan minnas alltid haft den inställningen. Men sedan är jag också duktig på att uppskatta det jag har istället för att blicka på vad alla andra har. Jag tror att människor som jämt känner avund glömmer det.

Jag ser det såhär, jag skulle aldrig någonsin vara framgångsrik om jag inte såg och träffade andra människor som verkar leva deras drömliv. Det ger nämligen en dos motivation. Jag älskar att spana in Ivanka Trump på instagram för att se följa hennes senaste projekt, läsa Jennie Hammars blogg och gotta mig in i deras drömvardag i L.A, titta på Angelica Blicks bilder för att se hur hon stylat sig, eller försvinna in i Yoga-girls hälsosamma vardag i Aruba i Västindien. Jag följer de med glädje men jag är inte avundsjuk på tjejerna. Däremot så smittar deras härliga liv av sig på mig och jag plockar liksom lite av varje till min egen vardag. Blir till nya drömmar. Det kommer inget gott i att någonsin må dåligt över någon annans glädje. Det förändrar inte din situation. Men sluta för guds skull inte att följa människor som lever drömliv och verkar vara lyckliga, det är ju faktiskt den bästa motivation man kan få.

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

This morning on TV4, they discussed envy. There was a woman in the studio who shared that envy had ruled her life and made her feel terrible about herself. There was also a psychologist there, who explained that envy is a basic feeling and one that all people experience at some point in their lives. I have to say that I didn't identify with the description of envy at all. I can be jealous sometimes (like in week 37 when I peed every time I sneezed and when Odd could go out without me) but I've not been envious of what someone else has for years

When you encounter people who have something that you would want for yourself, you can deal with it in two ways. One way is to waste energy thinking that "Damn that's so unfair, why does she have the perfect body when I don't" or to be jealous of other people's jobs, them having partner that appears romantic, perfect skin or a gigantic shoe collection. Or you can choose to find inspiration for your own life . That's what I do. I've had that approach for as long as I can remember. But then I'm also very good at appreciating what I have instead of looking at what other people have. I think envious people forget about that.

I see it this way, I'd never be successful if I didn't meet other people who appeared to be living their dream lives. I love checking out Ivanka Trump on Instagram to take part in her latest projects, read Jenni Hammar's blog about her wonderful LA lifestyle, look at Angelica Blick's pictures to see how she's styled herself or disappear into Yoga-girl's healthy life in Aruba in the West Indies. I follow them happily but I'm not jealous of them. I just get new dreams. Nothing good will ever come from feeling bad about someone else's happiness. It won't change your situation. But please don't stop following people who are living the dream and seem to be happy, because that's the best kind of inspiration that's out there.

[/showhide]