Att våga ryta till | Isabella Löwengrips blogg

Efter dagen idag så var det väldigt skönt att komma hem och ha picknick med mina älskade barn i hallen klädda i pjyamas, Gillis ville att vi skulle sitta där och leka:

Vad är det som har tagit energi då, jo. Sedan jag skrev mitt inlägg om hur fruktansvärt den mänskliga muren mot flyktingar i Torneå var så har jag fått hemska mail.

Som denna tillexempel:

Vasabladet i Finland skriver om det idag . Även Metro och Expressen . Jag har även medverkat i P5 Stockholm.

Responsen på mitt inlägg var ju mest positivt men dom hatiska mailen som kom var på den nivå jag aldrig tidigare skådat. Finska män som skickat bilder på döda kvinnor som ligger i fruktansvärda positioner och texten ”om du som blondin inte vill råka ut för det här så måste vi stoppa muslimer från att komma hit”. Helt otroligt. Jag vill vara poängtera att det är en liten minoritet av vårt kära grannland som skriver så, dessvärre känns som om majoriteten av den minoriteten har mailat mig.

Mitt inlägg var inte ens kontroversiellt, eller något som går att diskutera som Hans Rosling hade sagt så klokt. Det enda jag ville få fram var att vi måste vara mänskliga mot människor i nöd. Det har strömmat in mail om att jag är stark som står på mig, i början blev jag lite obekväm i att höra det. Vadå stå på mig? Jag säger ju bara det mest självklara som finns. Men nu förstår jag vad folk menar och det är hemskt att man ska behöva möta så mycket hat när man står upp för människors rättigheter och lika värde.

Det enda vi kan göra är att fortsätta ryta ifrån. Vi får turas om och ställa oss upp och göra det när vi läser om mänskliga murar eller rasistiska uttaladen. Aldrig låta det passera obemärkt. Alltid ifrågasätta var faktan kommer ifrån. Jag kommer aldrig glömma när jag åkte med en taxichaufför som försökte skämta rasistiskt, det är så lätt hänt att bara nicka lite och skratta med för att man liksom vill vara artig. Det är exakt då det är som viktigast att ryta ifrån. Jag tror nämligen att när rasism bakas in i något som känns självklart och vi matas med det, då är vi illa ute och det eskalerar fort till värre saker, en mänsklig mur är väl ett bra exempel.