Att ta plats | Isabella Löwengrips blogg

Hej Isabella,

Du gör ett grymt jobb och jag tar till mig mycket av dina tips och strategier.

Jag har 30+ och jobbar med projektplanering. Jag har tidigare varit på flera arbetsplatser, på min nuvarande har jag snart varit i ett år och här finns det fler "vita medelålders män" än på mina tidigare arbetsplatser. Jag tror jag upplevs, och jag upplever mig själv som rak i ryggen och med skinn på näsan ändå kan jag så ofta känna mig som den lilla gulliga flickan, hon som för anteckningar, hon som står bredvid eller "assistenten". Jag kan också känna mig förbisedd, inte alltid tagen på allvar osv. Det här är oerhört frustrerande. Jag tänker att du säkert träffar på massor av medelålders män i ditt arbete, har du några strategier, tips osv på hur man ska tackla dem?

Allt gott till dig och din familj,

Svar: Först och främst så är alla människor olika, idioter finns överallt i alla skepnader. Det kan bli knepigt att gå in med inställningen hur vita medelålders män fungerar, det blir lika fel som att börja jobba med ett stort gäng kvinnor och ha förutfattade meningar om det. Men, jag läser vad du skriver och visst har det funnits situationer där jag upplevt det du känner. Speciellt när jag pluggade i Zürich, där var vi två kvinnor och ca 15 män/gubbar i samma klass. Jag minns hur jag fick just "kan du hämta kaffe"-frågan och just om jag kunde anteckna vid grupparbeten. Första gången hämtade jag kaffe, jag tänkte inte ens på det utan det är ju så man gör, hjälps åt. Men nästa gång frågan kom så sa jag "nej, nu är det din tur".

Likadant med ta anteckningar, jag gjorde det första gången för någon måste ju göra det. Men sedan sa jag att vi fick turas om. Vissa blev förvånade men ingen sa emot. Att bli tagen på allvar när man är ung och kvinna i arbetslivet kan vara klurigt. Jag har blivit ganska slipad under åren, sänker rösten under mötena, säger det jag ska säga men också vågar vara tyst och bara le innan jag kommer med ett motargument.

Jag läste om en teknik som kvinnorna i Vita huset använde och det var att så fort en kvinna sa något viktigt under ett möte så började de andra kvinnorna direkt att upprepa vad den första hade sagt. Tex "Vilken bra idé, jag håller med om det Lisa sa angående att utöka vårt CRS-arbete redan i år". Det är inget jag har behövt använda mig av men det var ett spännande sätt tycker jag som ibland kanske krävs.

Sträck på dig, ta plats, våga vara tyst, le. Säg ifrån och säg nej. Lycka till!