Gud jag hade inge aning om att de var så många som kände likadant. Det är så lätt att känna sig ensam om psykiska problem ibland, antagligen för att man inte alltid vågar prata om de, det är trist. Jag gör en uppföljning sedan på hur det går med KBT:n. Om vi ändå är inne på svårigheter så kan jag tala om att jag gick hos en talpegagog under mellanstadiet för att inte läspa, och under högstadiet, när jag blev mobbad för min röst så började jag stamma för att jag var så nervös för att prata. Jag stammar ibland fortfarande fast inte lika mycket. De mesta växte bort när jag blev tryggare i att prata. Jag kan känna mig stolt när jag tänker på att jag faktiskt föreläser ibland inför hundratals människor. De hade jag aldrig trott för några år sedan. Allt går om man vill, man måste bara kämpa och aldrig ge sig, det har jag lärt mig. Här är ett klipp från gårdagskvällen, Angelica filmade när jag delade ut pris. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=hrpllzfTnCw&feature=player_embedded[/youtube]