Att hålla orken uppe | Isabella Löwengrips blogg

Jag förstår att du är sjukt vass på det du gör. Du är driven, du är kunnig och du har stor erfarenhet. Ibland undrar jag bara om det inte ändå blir för mycket? Alla företag, alla människor, 711 bollar i luften?! Känner du aldrig dig stressad av allt som händer i alla bolag? Det är ju så sjukt mycket hela tiden att man blir alldeles yr…..känns som det ständigt är gasen i botten på alla fronter i ditt liv.

Svar: Klart att det är mycket, men jag älskar när det är tempo och har alltid gjort. När jag gick i skolan minns jag hur jag tyckte att allt gick så fruktansvärt långsamt. Att allas tempo runt omkring skiljde sig från mitt. Under studietiden blev jag också tvungen att anpassa mig till andra vilket gjorde att jag fick sakta ner och då tröttnade jag. Det är det som är de fina med att vara en entreprenör, jag har skapat min egen fil där jag får springa hur snabbt jag vill och det är det bästa som finns. Dessutom har jag hittat en kollega (Pingis) som är precis likadan så vi gasar på ihop. Det ett högt tempo på kontoret, det vet alla om och det passar inte alla. Men det blir resultat.

Idag filmade LCC en exportfilm om varumärket.

Bästa receptet för framgång är just att alltid hålla tempot uppe, få hög utväxling på det man gör. Och i rollen som ledare gäller det att lägga mest tid på dom medarbetare som man tror ger bolaget högst utväxling. När vissa firar framgångarna, unnar sig en kväll för att titta på tv, scrollar telefonen i timmar eller lägger tid på att prata om negativa saker - Jobbar jag. Jag är i stort sett ALLTID i gång med jobb. Förutom när jag är med barnen eller laddar batterierna med egentid. Och jag är duktig på balansen mellan intensiva dagar och ge mig det som ger mig ny energi (det är inte alltid att vila, träffa vänner ger också energi). Annars hade jag aldrig kunnat springa såhär i 12 års tid.

Två gånger jag har kraschat längs vägen. Första gången gick jag på gymnasiet och fixade inte att hantera studierna och bolagen så jag valde att hoppa av efter en tids sjukskrivning. Andra gången var för att jag fick magsår, jag var singel och levde väldigt osunt med mycket restaurangmat och alkohol alldeles för ofta. Jag gick varje kväll sent från kontoret till en restaurang eller bar för möte eller träffa vänner. Det blev inte hållbart och jag minns hur jag regelbundet fick panikattacker. Idag lever jag sundare och minns inte när jag sist fick en panikattack. Dels är det en annan naturlig balans mellan jobb och familjeliv, det "håller mig nere" vilket är positivt. Sedan har jag en annan kost och rör på mig mer. Trots att alla bolagen växer så att det knakar känner jag mig fruktansvärt stark och pigg. Jag tror just att det handlar om bättre kost, mer balans, bättre på att sätta gränser men också på att prioritera. När jag väl stänger av så stänger jag av.

Jag älskar att få göra den här karriärsresan och i min värld så har den precis börjat. Nu har jag lagt den grund som tar mig ut i världen. Häftigt!