Att få en flicka | Isabella Löwengrips blogg

Jag vet varför jag ser fram emot att få en liten flicka så mycket. Men jag har också insett att anledningen är egentligen "fel" och att jag måste tänka om. Tankarna går nämligen att det ska bli roligt att få en version av mig själv, en mini-bella på nytt och nu har jag chans att göra om många av de saker jag själv tyckte var jobbiga som barn. Jag fantiserar om hur en sådan person (alltså som mig själv) skulle bli med en annan typ av uppväxt. Hur blir ens drivkraft när man växer upp i en kärnfamilj gentemot skilda föräldrar? När det finns en stabil ekonomisk grund? Hur blir en person med ADHD (om hon nu skulle ha det, 30% chans/risk att det går vidare) om man har rätt stöd från första början?

Men så inser jag att det inte är en mini-bella som vi kommer att få träffa i april utan en alldeles egen liten person med egna egenskaper. Visserligen har hon 50% av mina gener men det betyder inte 50 % av mina drömmar eller värderingar. Jag kommer nog få vara uppmärksam med det när det gäller henne men också Gillis. Att inte överföra mig själv på dom.

Jag fick ett första babysett till lilla S i julklapp av Odd. Herregud vad litet storlek 50 är!

Jag älskade att bli storasyster, jag hoppas att Gillis kommer att tycka att det är lika härligt att vara storebror. Att komma först har såklart båda sina sidor men partiskt måste jag nog säga att det är roligare att vara äldst ;- )