Igår var Odd och jag på en liten plåtning innan solen gick ner. Det var så romantiskt att det kändes som samma dag som vi blev tillsammans. Allt blev sådär pirrigt igen. Har jag berättat om dagen som vi blev ihop förresten? Det var den 28 maj förra året och jag skulle iväg på halkbanan i Norrtälje. Väl där när jag sitter och väntar på min tur så får jag ett sms från Odd som jag har dejtat en månad (igen, vi dejtade ju sommaren innan det också men jag sabbade allt ...). Han skriver att "vi måste ses ikväll och prata". Magen knyter sig när jag läser det. Messar till Angelica och skriver att "det är kört han vill PRATA". Angelica svarar diplomatiskt att det kan ju vara vara något bra han vill prata om. Men eftersom han hade varit lite kall mot mig i några dagar så tog jag det som ett dåligt tecken. Minns att jag blev lite arg och körde alldeles för snabbt på halkbanan och fick en utskällning. Odd hör av sig igen och säger att han har bokat Grand Central kl 19.30. Hjärtat fladdrar lite och jag tänker att det borde vara positivt att han har bokat bord sent, eller så är han en idiot som vill avsluta det vi precis påbörjat under en utdragen middag. Jag bestämmer mig för att se avslappnad ut. Jeans, skjorta och hästsvans. När jag kommer till restaurangen är jag reserverad av mig och Odd ser toknervös ut. Men på något sätt så lyckas vi få i oss varmrätten och när servitrisen kommer och frågar om efterrätt så tänker jag att nu får det bära eller brista. Beställer han efterrätt så vill han stanna kvar och berätta att han vill vara med mig och vill han ha notan så kommer det komma något jobbigt. Håll ut Bella! Efterrätten beställs och Odd blir ännu mer nervös. Sedan tar han mod till sig och frågar: -Du, vad säger du, ska vi köra?" - Va? svarar jag och Odd förklarar -Ja, alltså ..Vill du.. Ska vi.. bli tillsammans? Och jag tokfnittrar och får fram ett litet ja. Resten vet ni. Gud vad jag svävade på moln! Hur vuxen man är så blir den där bli-ihop-biten alltid som om man vore 13 år igen! Vårt förlovningsdatum :- )