Det finns en anledning till att man inte ska jobba när man ammar och det stavas AMNINGSHJÄRNA. Alltså jag vet inte om det är kombinationen av den plötsliga värme som kom för jag kan liksom inte formulera mig ordentligt. På mötet bad jag om ursäkt för att jag svamlade och glömde bort totalt hur jag skulle avsluta meningarna. Efter det åt jag lunch med Fanny på en filt i Vasaparken och Fanny berättar om ett sommarprat hon lyssnade på nyligen om andra världskriget. Då kommer vi in på kriget och jag hör mig själv säga "Det är verkligen tråkigt det som har hänt". Alltså VEM beskriver ett världskrig så? Det kan vara tråkigt att ens vän 16 åriga katt har gått bort, det är inte "tråkigt" att miljontals mördades. Jag blir tokig på mig själv. Det är som att hjärnan är full av bomull. Eller är det sömnbristen kanske? Bara det finns en anledning till mitt konstiga beteende så är jag tacksam. Nu ska jag sätta mig i sandlådan med min son strax och leka med hink och spade. Det är där min hjärna hör hemma just nu, sandkaksnivån. Lunch från Juicefabriken