... Jag vill tacka evolutionen, Gud eller den som är ansvarig för att man kan liggamma. Att kunna ge sin bebis mat när man själv sover (typ) måste vara det mest effektiva i världshistorien! Det är ju helt galet bra och bidrar till att jag fungerar som människa trots matpassen under nätterna. Däremot vore det bra om kroppen kunde stänga av funktionerna såsom att behöva gå på toa och bli törstig. Det förstör liksom hela grejen med att liggamningen fungerar för att trots att bebis är nöjd måste jag försöka resa på mig när hon just har somnat.. Sally och jag samsover. Jag vet att de inte är de säkraste alternativet men det är det mysigaste. Hon har eget täcke och jag sover i linne och pyjamasbyxor så jag behöver inget tjockt duntäcke (kvävningsrisk). Risken att jag skulle rulla över henne känns också minimal. Man sover lätt med bebis. Jag samsov med Gillis också i fem månader tills han fick eget rum och därmed så testade vi med egen säng. Vi har ju en bebissäng i vårt sovrum, den man fäster på sängen. Tanken är att använda den senare (när jag sover i sovrummet med Odd) men just nu när det bara är hon och jag vill jag samsova, det är den mysigaste stunden på hela dygnet. Jag kan ligga och pussa på hennes lilla huvud som doftar ljuvligt och känna hennes fötter krafsa mot magen.