Klockan är snart 20.30 och jag ligger på balkongen och läser Elle i kvällssolen. Det är precis lagom varmt. Mer än såhär behövs inte för att jag ska tycka att det är perfekt. Odd ser ett matlagningsprogram och Gillis sover sedan sju. Alla har det bra i varsitt rum, det är en mysig känsla tycker jag. Om hade kunnat gå tillbaka i livet, till en period under tonåren när mycket kändes tufft så är det nog det här jag hade visat. Jag är harmonisk, hittat min plats i livet. Vardagen lunkar på tryggt och alldeles sådär underbart. Jag är lycklig. [showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."] It's almost 8:30 pm and I'm on the balcony reading Elle in the evening sun. It's perfectly warm. I don't need more than this for life to feel complete. Odd's watching a cooking show and Gillis has ben asleep since 7. We're all enjoying our own space, it's a great feeling I think. If I could've gone back in time, to a period in my teens when life felt tough this is what I would've shown my younger self. I'm balanced, found my place in life. My life is moving forward in a safe and stable way and everything is wonderful. I'm happy. [/showhide]