Det var hemskt att gå och lägga sig, instängd mellan fyra väggar som bara försöker trycka upp alla minnen som finns. Gick upp och tittade på gamla bilder, ringde till gamla gemensamma vänner, till hans familj, lät tårarna rinna, försökte sova igen, tänkte på döden. Tillslut så somnade jag med lampan tänd. Ska iväg för några ärenden, sedan kryper jag tillbaka i sängen igen. Hur smärtsamt det är med minnen så känns det på något sätt skönt att få stänga in sig med dom. Svårt att förklara. [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=r2vGa-yLiso&ob=av2em[/youtube]