Kom nyss hem från kyrkogården. Det är inte precis varje dag man tittar förbi där, men idag som sagt är det Alla helgons dag så då ska man hedra de döda. Jag hedrar min katt och min moster som dog av cancer- och ja hon rökte! Efter ett tag gick vi in i kyrkan och jag kan verkligen inte bestämma om vad jag tycker om den. Jag är inte kristen, inte döpt eller konfimerad och jag tror inte att det finns någon slags Gud. Jag försökte verkligen förstå vad det var som var så speciellt med kyrkan, hur kan alla dessa människor tro på den. Men jag förstod det inte, istället fick jag en skuldkänsla som varför jag var där för när jag inte ens tror på de. Men jag tände ljus och satte mig ner i en av bänkarna för att i alla fall försöka, få bort alla tankar som har hänt under dagen, allt tjafs. Någon tår trillade nog ner. Tillslut skämdes jag nästan för mig själv att jag försökt trösta mig själv genom kyrkans hjälp. Någon hjälp blev det inte men det som hände var att stämningen där inne fick mig att tänka på annat, jag slutade vara ledsen. Kanske var de det kyrkan kunde hjälpa mig med, att få mig att tänka på något annat, rensa hjärnan lite. Samtidigt känner jag mig illa tillmods där inne. Så mycket folk som har blivit offer för kyrkans makt. Jag blir arg när jag tänker på hur mycket makt just kyrkan har haft och vilken inverkan på folk. Som tillexempel häxprocessen. Eller när jag bläddrade i en av psalmböckerna, det stod ju bara att de som trodde på Gud skulle räddas. Vi andra då? vad händer med oss. Nej ibland känns allt det där som ett enda stort skämt. Samtidigt så tänker jag på alla de människor som fått tröst genom tron och kyrkan. De som känner sig starka genom Guds hjälp. Att få tillhöra något. Nej jag blir kluven på det här. Någon kristen person som kan förklara det här för mig?