Ajjjjjjjjjjjjjjjjj!!!! | Isabella Löwengrips blogg

Det är det enda jag har och säga just nu. Ingen värktablett biter på mig för fem öre. Det är som om någon har tagit en hammare bankat mot mina kinder med all kraft. Själva operationen gjorde inte ont, det är nu efteråt som helvetet börjar. När jag kom dit så fick jag lägga mig på en brits, jag skulle få en nål i handen för att de skulle kunna spruta in narkos men såklart flippade jag ut över nålen och började gråta och hyperventilera så att jag inte fick luft (är spruträdd på en jobbig nivå). Fick syrgas att andas in och så stack dom mig, gjorde någonting och sedan blev jag snurrig och somnade. Jag vaknade upp 1,5 timma senare i ett annat rum. Uppvaknandet trodde jag skulle vara läskigt men det var det inte, för mig var det som att vakna vanligt. Dock kände jag direkt av smärtan trots intravenöst dropp mot värken men jag är så himla känslig. Hela munnen var full av torkat blod så jag gick till toaletten och sköljde och spottade i en kvart. Sedan kom Odd och Gillis och hämtade mig och jag satte mig i baksätet och kräktes blod hela resan hem (det har runnit ner i magen) i Gillis plasthink som han har haft på stranden. Hade inget annat alternativ. La mig och somnade hemma och vaknade upp halv åtta då Odd gav mig nya värktabletter, men inget har effekt. Jag kommer ha ont enligt kirurgen mellan 3-7 dagar då det är vara att stå ut.

Trots smärtan så är jag glad att jag vågade. Mina visdomständer har behövts dragits ut i flera år men jag har inte vågat på grund av tandläkarskräck (som grundar sig i ett hemsk minne från barndomen). Men efter min remiss till Danderyds sjukhus och möjligheten till narkos så vågade jag och det kommer bli skönt att slippa dom framöver. Dock var det fruktansvärt dyrt, 14000 kronor men vad hade det kostat att dra ut dom, hälften? Plus att psykiskt påfrestning. Jag hade inte fixat det annars så det var värt varenda krona. Nu ska jag vila, spotta blod och få i mig någon näring.

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

Ouuuuuchhhhhhh! That's the only thing I can really say right now. None of the painkillers that I've been given are doing anything. It's as though someone took a hammer and hit me full force in the face. The surgery itself didn't hurt, this hell didn't kick off until afterwards. When I got there I got to lie down on a bed. They wanted to give me an injection for the anesthetics but I freaked out and started crying and hyperventilating until i couldn't breathe (I'm terrified of needles). I got to breathe pure oxygen and then they pricked me, injected something and I felt woozy and felt asleep. I woke up in a different room about an hour and a half later. I thought that it would be scary to come to but it wasn't, it just felt like waking up does normally. But I could feel the pain straight away despite the IV they were giving me for the pain because I'm so sensitive. My mouth was full of dried blood so I went to the bathroom and spat it out for about fifteen minutes. Then off and Gillis came and picked me up. I got in the back and threw up blood the whole journey home (it had trickled into my stomach) into Gillis pastil bucket that he plays with at the beach. I didn't have any other options. When I got home I fell asleep and woke up at 7:30 when Odd gave me more painkillers, but they haven't worked. The surgeon said that I would feel the pain for 3-7 days so I just have to wait it out.

Despite the pain I'm proud of myself for doing it. I've been needing to pull out my wisdom teeth for years but I've been too scared because of my phobia for dentists (which comes from a horrible childhood experience). But after my referral to Danderyd's hospital where they offered anesthetics, I was able to do it and it'll be such a relief not to have to think about them again. It was awfully expensive though. It code 14000 SEK, what does it cost normally, about half? That combined with the emotional stews. I hadn't been able to do it normally so it was worth every penny. Now I'm going to rest, spit out more blood and try and get some nutrition.

[/showhide]

Jag är ledsen om jag skrämmer upp någon nu men smärtan efter visdomständerna och sy i munnen kvalar in på min topp fyra-lista på värsta smärtor jag har varit med om (tänk på att det är väldigt individuellt): 1. Magsår 2. Cystor som spricker på äggstockarna 3. Föda barn 4. Smärtan efter bortdragna visdomständer