1: Mitt perfekta liv | Isabella Löwengrips blogg

Jag är med i Johanna Kajsons julkalender i år, förra året gjorde jag inte alla dagar och så blir det väl i år också. Men vi kör så länge jag tycker att det är roligt! Ni kan läsa mer om kalendern här. Lucka nummer 1; ”Mitt perfekta liv!”:

Det finns så mycket att berätta under denna lucka. Men jag kommer vara sådär jobbig att berätta att jag faktiskt är väldigt stolt över mitt liv. Det är inte perfekt men jag hade aldrig någonsin bytt bort det. Jag strävade tidigt efter självständighet. I tonåren var det att få bli 18 år och få bestämma själv. Det var knepigt att bo själv men inte vara myndig. Steg två var att kunna finansiera mina drömmar (alltså ha så pass mycket kapital att jag kan starta allt själv). Steg tre var att ha organisation som kan hantera allt jag kommer på/vill göra. Under 10 år lyckades jag med allt ovan plus två barn.

När jag ser tillbaka på mina 10 år så får jag nästan lite svindel. Det känns som att stå på ett högt berg eller skyskrapa. Ibland undrar jag "Hur hamnade jag här uppe?". Men tittar jag på mig själv i spegeln ser jag direkt min målmedvetenhet och en envishet av stål. Jag kan plöja igenom berg med den. Det tuffaste resan har inte varit karriärsmässigt. Det har varit på det privata planet med utmaningar på löpande band. Kanske är det också av den anledningen karriären alltid stått i fokus.

Jag blev däremot en lyckligare människa efter att jag blev mamma till Gillis och Sally. Jag fick min egna primära familj. Det är sorgligt att äktenskapet inte höll men jag känner fortfarande att barnen och jag är en familj. Jag känner ingen tomhet i det. Jag är trygg i mig själv vilket har underlättat i allt stormigt. Men som jag skrev för någon vecka sedan. Sorg tar plats och det gör den oavsett hur stark jag är. Så som jag tänker nu är att våga ge plats för bearbetning och våga ta upp minnen utan att bli rädd och stöta ifrån. Det är en lång process kvar men jag välkomnar den. Jag bearbetade min bardom när jag var 20 år, jag vill inte att det ska bli den fördröjningen igen och kommer bearbetningen inte av sig själv kommer jag ta hjälp för det.

Mitt liv är inte perfekt men jag har skapat en grund för att förutsättningarna ska kunna vara så optimala som möjligt. Jag står på egna ben utan att vara beroende av någon, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Jag vill vara en bra mamma, ge det min själ vill ha för stunden, låta världen vara min spelplan, bidra till förändring och känna att det är roligt att stiga upp på morgonen. Svårare än så ser jag det inte.