Titlis 3000 meter | Isabella Löwengrips blogg

Vi hade en magisk dag igår, min bästa på väldigt länge. Naturen får mig att må så mycket bättre. All oro blir som bortblåst när jag få vara bland berg, snö och frisk luft. Vi kan ju inte åka skidor på grund av Pauls axel men däremot kunde vi åka upp på Titlis, som är Engelbergs högsta berg. Där uppe på 3000 meters höjd fanns en gångbro (!) och tittade man ner skulle man se en fallhöjd på 500 meter. Jag hade gått och oroat mig för detta SÅ länge men när vi väl kom upp så var det så mycket dimma att jag inte såg så mycket neråt. Det var väldigt bra för min del. Annars hade jag nog inte klarat det.

Det tog en evighet att komma upp med flera olika liftar. Utsikten var helt magisk och vi njöt varenda meter upp.

Här ser ni mig! Modigt va!

Tänk er själva om det hade varit klart under mig, läskigt.

Vi fick till en turistbild på oss där uppe. Min jacka och tights är ifrån Goldbergh och skor från Inuikki.

Världens bästa livskamrat. Den snällaste jag känner. Du slutar aldrig att försöka lyfta mig när jag är nere. Jag är så tacksam för det.

Det blev lunch uppe på toppen med en fantastisk utsikt. Jag åt en klassisk gulaschsoppa. Det hör liksom till. När vi kom tillbaka igen vid fyra-tiden så tog vi en promenad och vid sex träffade vi hotellmanagern, så roligt att höra honom berätta hur det är att driva ett sånt här hotell. Det som är imponerade är att det är så hög servicenivå på personalen. Och då menar jag all personal. Man märker att alla är stolta över att få jobba på ett sånt här fint hotell.

På kvällen var det dags att testa hotellets andra restaurang som är mer som en chalet precis utanför byggnaden. Där skulle vi äta en fondue. Och en raclette. Jag ville testa båda för jag hade inte ätit det innan. Det är alltså en gryta av ost som man doppar bröd i.

Det var så mysigt där inne! Chalet drevs av en trevlig norrman. Han tipsade oss att åka till Trondheim i Norge. Det finns ett hotell där som heter Britannia som ska vara jättebra, dit måste vi! Jag har bara varit i Trondheim för jobb så jag såg inte så mycket av staden då.

Jag kan blanda ihop detta nu men jag tror att detta var en raclette.

Det var en man som skrapade ner ost på en tallrik, supergott.

Men detta var den stora favoriten. Bröd plus ost, vad kan gå fel? Jag är ju laktosintolerant så jag riskade rejält min kväll ... Men det var länge sedan jag åt laktos så på något sätt så klarade jag mig. Puh.

Vi hade en riktigt mysig kväll. Jag är så kär i Paul och jag är tacksam över honom (och barnen såklart) varje dag. Om några månader firar vi två år. Herregud vad tiden flög. Vi tittade klart på serien Messiah innan vi skulle sova (ni måste se den!), gissa om vi var mätta.

Nu ska jag ner till spa:t. Stor kram och tack för att ni följer mig. Jag insåg att jag har fällt upp min dator och loggat in på Wordpress nästan varje dag sedan jag var 14 år. Sjukt! Hörs imorgon!