Vi är hemma! (en kortis...) | Isabella Löwengrips blogg

Paul och jag är hemma igen! Vi bilade från Rapallo till Linate flygplats utanför Milano imorse. Det tog 2,5 timmar, inklusive trafiken. Vårt flyg gick kl. 13.00. Så fort vi kom hem bytte vi om till träningskläder och gick på ett gruppass. Efter att ha suttit precis hela dagen var det underbart att få röra på sig, hoppa, skutta och göra en massa rörlighetsövningar. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag rörlighetsträning. Flås och styrka är ju toppen, men nu har jag verkligen insett hur viktigt rörlighet och balans är. När jag var yngre förstod jag inte poängen med att träna det.

Vi flyger iväg igen på lördag, men det känns skönt att ha lite tid hemma innan dess. Vi rensar och fixar här hemma, men det blir aldrig riktigt klart eftersom vi alltid hittar nya projekt. Som det här rummet, till exempel. Dörren har varit stängd i evigheter, men nu vågar vi ha den öppen mot hallen igen. Det har varit ett avlastningsrum de senaste fyra åren, framför allt efter att Paul tog hit sina saker från huset han sålde.

Får se vad vi hittar på här inne... Bokhyllan var det första jag lät platsbygga när jag flyttade in. Jag hade så många böcker som behövde få sin plats. Tyvärr slängdes två kartonger fyllda med böcker under flytten, och jag grät när jag insåg det. Det är märkligt hur mycket det kan smärta att veta att böcker har kastats.Men trots det har jag fortfarande stora bokhögar spridda över hela huset, så snart ska jag ställa in dem här i rummet.

Återkommer med planer...

Jag tog med mig en del av Italien hem: parmesanost, pasta, olivolja, kryddor, tryffelolja och torkade tomater. Så gott! Dock får det dröja lite innan jag lagar pastarätter här hemma, vi åt pasta varje dag i Italien. Därför blev det fil och flingor samt äggmackor med kaviar till middag ikväll – riktigt svenskt.

Jag beställde så mycket Halloweenpynt i år, men eftersom vi varit iväg och dessutom är bortresta mellan den 26 oktober och 4 november, känns det som att vi missar allt. Jag har köpt stora lysande spöken som skulle hängas upp i träden, spindlar och skelett att lägga ut på gräsmattan. Jag tror faktiskt att jag sparar allt till nästa år istället.

Ljushållaren där uppe köpte Sally förra året med sina egna pengar. Så gulligt.

Nu ska jag fortsätta med tvätten, öppna posten och ta en dusch. När jag var 20 år fick jag postskräck efter att ha mottagit fruktansvärda saker – allt från kroppsvätskor till mordhot. Sedan dess har jag alltid haft någon som tagit hand om min post. I år började jag öppna den själv, och det har gått bra, men om det är ett handskrivet brev får Paul öppna det.

Kram!