Vattnet tog slut! | Isabella Löwengrips blogg

Hur många kan vi vara på ön.. 50 kanske? Och i stora huset är vi nog 15 kanske. Igår kväll försvann i alla fall vattnet. Ön har ett eget vattensystem men när båtar fyller på, folk duschar etc så slutade det plötsligt rinna i kranen. Vi och en annan familj hade precis äta middag tillsammans och vi kom in med tusen tallrikar disk från terassen vid midnatt.

Det är rätt kul hur vi människor blir så chockade och tafatta när vattnet försvinner. Alla stod och kliade sig i huvudet ett tag. Men sedan gick männen ut och försökte pumpa med en kran som inte fungerade, vi tjejer hämtade vatten från havet och kokade upp på en platta. Svårt att få bort fett med kallt vatten.

På något sätt tyckte vi nog alla att det var lite kul trots att vi var i en jobbig situation. Allt snack om dyra husrenoveringar, nya båtmodeller och favorithotell på franska rivieran byttes liksom ut till samtal om hur vi ska göra efter toalettbesöken etc.

På morgonen så var vattnet tillbaka i kranen.. Vi överlevde!

Kungliga motorbåtskubbens lilla ö är som ett lyxigt hostel. Gemensamt kök, toaletter och dusch och i hamnen ligger båtar för många miljoner.

Såhär såg det ut igår morse när jag väntade på bullbåten. Alldeles stilla.

Dagarna här går i ett perfekt semesterlunk. Och mellan 11.30-13.00 har jag haft olika poddinspelningar i veckan.

Igår kom det flera familjer med barn i samma åldrar som Gillis och Sally så igår var det bus för fulla muggar sent in på kvällen. Några av barnen hade nämligen äldre syskon som var i 15-16 års åldern och de tjejerna och killarna hängde i ungdomshuset på ön. ... Gissa om det var roligt för småsyskonen att "spionera" på de äldre.

När jag såg tonåringarna gå runt tillsammans på kvällen så blev jag varm i kroppen - Alla sommarflirtar, allt pirr. Så underbart. Att vara i den åldern är rätt tufft men just att få uppleva förälskelse för första gången är magiskt.

Jag är glad att jag har så många fina minnen från mina tonårskärlekar. Två olika fina pojkvänner (14-16 och 16-19) som jag alltid kommer att tänka på med värme.

Hoppas att mina barn får uppleva samma sak!