Vattenbrist och snälla spindlar | Isabella Löwengrips blogg

Det är förbud att dricka kranvatten på Lidingö (står här ). Jag fick veta det igår av en kompis (märkligt att det inte gick ut ett sms till alla boende på ön). Men Paul och jag har inte haft en aning om det så vi har hällt i oss vatten sedan kom från Tanzania. Man har tydligen hittat bakterier i vattnet så nu ska allt kokas hemma. Tydligen är varenda flaska med vatten slut i matbutikerna. Precis som med toalettpappret när covid kom... Folk får panik.

Än så länge mår våra magar bra! Men jag blev lite nojig ...

Här på ön försvann vattnet mellan 20.00-08.00 en dag förra året. Det gick väldigt fort innan det blev en light version av flugornas herre i och med ingen visste när vattnet skulle vara tillbaka.

I Tanzania bar många kvinnor 20 liter vatten i en dunke på huvudet och gick 2-3 timmar dagligen.

Skillnaderna är stora.

Förra året när jag var här tog jag alltid en extra check under bord och stolar om det fanns spår av spindelnät. I så fall kanske det var en spindel i närheten vilket jag var rädd för och ville undvika.

Men efter Tanzania-resan reagerar jag inte ens om jag sätter mig spindelnät eller om det kryper en liten spindel på armen här i Sverige. Allt är ju helt ofarligt!

Igår hängde vi på en klippa och badade. Väldigt härligt! Jag har svårt att förstå att Paul blir 57 år snart. Han ser mycket yngre ut (typ 47) och det är därför som jag inte känner av att det är 23 år mellan oss. Vi är nog på samma mentala nivå också vilket jag inte vet om det är positivt eller negativt för någon av oss... :- )

Kram!