Utter på besök! | Isabella Löwengrips blogg

När Paul och jag var och handlade igår (vi skulle ha gäster över) så köpte jag bland annat Ben & Jerrys Cookie Dough-glass till efterrätt. Det är verkligen märkligt hur starkt mat och doft kan slunga en tillbaka till ett minne eller fas i livet. Smaken Cookie Dough är verkligen tonårstiden för mig. Ett krossat hjärta som ska lagas med en stor sked i burken.

Jag satt och funderade på andra saker som signalerar olika faser i livet. När jag var kanske 15-16 år så fick jag reda på vad LCHF var. Så jag och gick och köpte en stor avokado och hur mycket cashewnötter som helst som jag åt till middag. Jag mådde SÅ illa efteråt och tänkte "Herregud, LCHF är verkligen inget för mig". Det dröjde länge innan jag kunde äta cashew igen.

Skål för att vara vuxen! Ångesten lever kvar hos mig men utöver det så mår mitt vuxna jag betydligt bättre än mitt tonårsjag. Jag antar att många känner samma sak. Lugnare, tryggare, mer harmonisk och framför allt har jag lättare att sålla. Och det gäller allt i livet, sålla bland vänner, sålla bland killar som har en potential att bli en pojkvän, sålla bland jobbförfrågningar. Erfarenheten har tagit ett grepp om den impulsiva magkänslan och styr i en sund riktning.

Hur som helst, våra vänner kom vid 18.00 tiden och vi åt middag, glass och satt utomhus tills det blev kolsvart och då flyttade vi in och fortsatte dialogen. Vid midnatt var jag så trött att jag fick tacka för mig. Det är också något som är vuxenbekvämt, man kan gå och lägga sig tidigare än alla andra och det är helt okej.

Imorse efter frukost så fick vi besök. En bebisutter låg och pep på stranden. Den var SÅ söt och konstigt nog tam. Den kom fram och ville stryka sig mot benen. Jag har aldrig någonsin varit med om det. Uttern låg troligtvis och letade efter sin mamma som aldrig kom. Vi ringde till kommunens viltdjurs-någonting och frågade vad vi skulle göra. Vi skulle låta den vara, troligtvis så var mamman nära men inte vågade gå fram och hämta sin unge.

På eftermiddagen så åkte vi iväg ut i skärgården. Det blev soligt väder så vi har myst hela dagen på båten och på en servering.

Vi kom precis tillbaka, Paul ska bada men jag fixar det inte. Det blåser så det är vågor och det är det sista som jag vill bada i. Paul höll på att sortera sina bilder från kameran häromdagen och då dök det uppe bilder från grottan i Capri där vi var. Paul höll ju på att fotografera innan vi blev instängda på grund av vågorna. Han skulle aldrig visa dom någonstans eftersom man inte får fota där (vilket han inte visste). När jag såg bilderna så höll jag på att kräkas. En sån himla konstig reaktion. Det blev som en fysisk panik. Fy.

Jaja, allt är under kontroll. Jag är inte där längre.

Vi hörs senare, kram!