Uppdatering - Min fd ätstörning | Isabella Löwengrips blogg

Nu blir det ärligt så nu får ni vara snälla.

Jag var ju hos ätstörningskliniken Mandometer förra fredagen. För att göra en recap så blev jag friskskriven för 1,5 år sedan. Efter det har jag gått i uppföljningsprogrammet där man ses var tredje och sedan var sjätte månad. Allt har gått fantastiskt utan en enda dålig känsla eller beteende på 18 månader - Tills i fredags .

Jag har ingen våg hemma och skulle inte väga mig om jag inte behöver. Men hos Mandometer väger man sig och då visade vågen att jag hade gått upp i vikt. När jag blev friskskriven vägde jag 64,5 kg och där har jag legat i princip i två år. Men i fredags vägde jag 67 kg. Jag vet att det är en normalt att gå upp eller ner två kilo beroende på cykel etc. Men eftersom jag har legat prick på 64,5 kg i två år blev det jobbigt. Jag blev rädd för att jag har börjat överäta igen.

Min ätstörning handlade mest om hetsätning och svält. Men med fokus på hetsätning (har pendlat 25 kilo). Jag såg framför mig hur den mardrömsdörren öppnades igen och att jag skulle få tillbaka demonen på min axel som säger åt mig att äta allt hela tiden .

Jag har kämpat så enormt hårt för att bli frisk. Jag vägrar att slungas tillbaka. Jag orkar inte det.

Men ett friskhetstecken i det här är att jag faktiskt känner mig fin, även naken i spegeln. Hade jag inte vägt mig hade jag inte alls trott att jag har gått upp i vikt. Jag känner en helt annat självkärlek.

Tack och lov.

... Men oavsett så blev det jobbigt mentalt och jag var glad att Paul var med. Planen nu är att gå tillbaka till mina rutiner och de tidigare "matschema" jag hade. Inte för att det behövs (även 67 kg är en normal vikt för mig) men utanför att jag känner att jag behöver ha kontroll. Nu ska jag inte slarva med mina sex mål om dagen. Äter jag ofta och regelbundet håller sig överätningen borta, det är lite utav en livboj för mig för att hålla mig frisk.

Jag skulle aldrig någonsin äta restriktivt igen, det finns inte på kartan tack och lov. Och jag är stolt över att jag tycker om mig själv och hur jag ser ut. Den omvända hjärntvättningen kommer jag vara evigt tacksam över.

För en person som inte varit ätstörd låter all text ovan säkert överdriven och konstig. Men som nybliven frisk finns alltid rädslan att hetsätningen skulle kunna komma tillbaka. När vågen visar nya siffror dyker det upp hjärnspöken som säger att jag "kanske blir dålig igen". Därav ångesten. Själva kilon i sig är inte problemet.

Kram.