Underbara snackpåsen Paul | Isabella Löwengrips blogg

Paul har en sida som jag älskar men som också kan irritera mig något enormt (när vi har bråttom). Han ska nämligen prata med alla som han möter. Igår så gick jag hem med barnen och Sallys kompis och rätt som det är så märker jag att Paul inte är med oss längre. Jag vänder mig om och ser att han har fastnat med mannen som tömmer avloppen (tror jag att han gör). Först stod jag och barnen och väntade på att Paul skulle bli klar men efter ett tag tröttnade barnen och vi fortsatte hemåt.

Jag kunde inte låta bli att känna en enorm kärlek till Paul när han stod där och snackade på. Oavsett vem man är eller vad gör så kommer ett stycke Paul förbi och säger "Hallå!".

Idag har jag haft möten och varit på ätstörningskliniken och pratat om självkänsla och kropps-acceptans. Varje gång som jag ska prata om min relation till min kropp så känns det som att jag inte får luft. Det liksom snöras till runt halsen. Att prata om märkliga beteenden och tankar kring mat är inte något som jag skäms över längre men just tankar om kroppen ligger liksom nedtryckt i en djup brunn med en tjockt lock som ligger på. Nu behöver jag öppna locket och ta tag i kropps-acceptansen och herregud vad tufft det är.

Höjdpunkten under dagen var att följa med Sally på gymnastiken. Det var terminsstart ikväll. Träningsplaggen var hos hennes pappa men vi improviserade lite. Det är så otroligt kul att få se henne träna! Jag njuter varenda minut av att få titta.

Nu ska jag checka ut för ikväll. Jag har sovit för lite och det resulterar alltid i en lättare nedstämdhet. Plus att barnen åker ifrån oss imorgon... Ja ja, det är som det är.

Ha en fin kväll allihopa, kram.