Två små barn | Isabella Löwengrips blogg

Jag hittade en massa gamla bilder på mig och barnen häromdagen. Jag blev så otroligt glad när jag såg de. På ett sätt känns det som om det var igår och jag och barnens pappa levde tillsammans och vi bodde ihop på Kungsholmen. Men det känns också som en hel evighet sedan. Men visst har det gått några år. Jag fick Gillis när jag var 23 år och Sally när jag var 24 år. Jag älskade att vara gravid trots mitt kräkande till vecka 20 och jag älskade småbarnstiden trots att jag behövde få ihop det med att bygga Löwengrip, det var stressigt.

När jag födde Gillis bad jag om så mycket smärtlindring att jag inte mindes när han kom ut. Jag kommer bara ihåg att jag låg på sidan och trycke foten mot en av barnmorskorna. När jag skulle föda Sally så ville jag vara mer vaken. Båda förlossningarna gick väldigt fort och "bra". Amningen däremot fick jag liksom inte till. Jag vet inte om det är mina bröstvårtor det är fel på men varken Gillis eller Sally fick något grepp för det finns ingen tydlig vårta. På BB tjatade de om hamburgargreppet med det gick inte alls. Tillslut fick jag tips om en amningsnapp i en liten gul dosa, den blev räddningen för min amning med båda barnen. Jag ammande i fem månader innan jag gick över på ersättning.

Med Sally i magen. Jag kan sakna lägenheten ibland. Men så är det väl med allt i livet, man saknar och blir sentimental. När Odd och jag träffades bodde jag på Riddargatan och han på Tomtebogatan men sedan köpte vi en gemensam trea på Sankt Eriksgatan. När Sally skulle komma köpte vi en fyra på Alströmergatan istället. Efter det hamnade vi på Lidingö. Vi längtade efter ett hus.

BB Sophia med Sally

Gillis var 17 månader när Sally kom

Det kändes så coolt att ha två barn

Gillis tyckte att det var kul att få ett syskon. Han har alltid varit väldigt snäll mot henne. Idag är han överbeskyddande med Sally och han är hennes stora trygghet. När Sally blir ledsen är det inte mig eller Odd hon går till utan hon ropar på Gillis.

Det var SÅ mycket enklare att få barn på våren än i november som med Gillis. Jag kunde amma precis var jag ville och slapp alla tjocka kläder på en nyfödd.

På barnens farföräldrar lantställe.

En äldre bild hoppade in här, med Sally i magen

En liten tjej har blivit stor och kan sitta

Tillbaka till utomhus-amningen.

Jag längtar verkligen efter fler barn men det är inte rätt tid än. Visst skulle jag ha ordentligt med tid nu men jag vill först hitta en ny bana i min karriär. Syssla med den i några år och sedan ha bebisliv igen. Sally är ju 5 och Gillis 7 och jag ser inget problem alls med att det blir en riktig sladdis. Tvärt om tror jag bara att det blir roligt för alla. Däremot kan jag tänka mig att få två barn till lika tätt som Sally och Gillis för att ha 17 månader mellan barnen har varit väldigt bra, de underhåller varandra och är varandras bästa kompisar. Jag kan tänka mig att det blir lite ensamt att bara vara ett barn men å andra sidan finns det ju stora fördelar med det med. Alla familjekonstellationer är lika bra, det går väldigt sällan att styra hur livet blir.

Men ska jag ha fler barn så vill jag bestämt gifta mig först. Det kan lika gärna vara borgligt för det sista jag vill ha är en stor fest. Jag har blivit så folkskygg, men kanske går det över om ett tag. Hur som helst, det ska bli spännande att se vad framtiden visar. Jag är peppad!

Kram