Imorse tog jag ett blodprov igen så jag lär få svar imorgon eller i övermorgon. Jag tror att det har med lamotrigin att göra - Det måste vara så. Jag återkommer när jag vet mer. Hur som helst, jag började dagen med att medverka i podden En påse pengar som Skandia producerar. Jag berättade hur jag investerar på börsen, min syn på barnspar och mycket annat som handlar om ekonomi. Hon som intervjuade mig hade bara intervjuat en person tidigare i sitt liv och det märktes inte. Blivande proffs! Jag har blivit intervjuad måååånga gånger i mitt liv. Omöjligt att räkna. Och jag märker fort om personen är duktig eller inte. Det spelar ingen roll hur erfaren personen är, ibland kan det till och med vara bättre att vara "ny". Vissa journalister som är väldigt etablerade kan vara lite oengagerade och slarviga med faktakoll. Personen har redan bestämt hur intervjun ska skrivas oavsett vad jag säger. Nya journalister har ofta gjort bra research, är nyfikna och anstränger sig för att göra ett bra jobb. En bra intervju är som en dans. Jag som blir intervjuad behöver ha läst igenom frågorna ordentligt och funderat på svar som kan vara intressanta att höra. Intervjuaren måste hitta en balans med att följa frågemanuset men - Också vara spontan och känna efter med rätt följdfrågor. Och när följdfrågorna är ställda måste personen minnas var samtalets röda tråd var och komma tillbaka till det. Jag brukar alltid tänka att gör jag en kort intervju, tillexempel direktsänt i TV4 i åtta minuter så bestämmer jag mig för tre viktiga saker som jag vill ha sagt. Då gör jag som en politiker och vinklar mitt svar så att den passar i alla fall hyfsat till frågan. Är det en längre intervju brukar jag hålla fem punkter i huvudet som jag vill ha sagt. Sedan brukar jag också bestämma mig för vad min "one liner" blir, och den trycker jag lite extra på. Oftast är det den meningen som blir rubriken i en tidning efteråt. Självklart vet man inte exakt vad tidningen väljer men oftast brukar jag ha en fingertoppskänsla. Intervjuteknik och mediaträning är väldigt roligt. Efter podden så blev det lunch med Gustav som jobbade som VD i Löwengrip Invest tidigare och så Pingis, henne känner ni väl. Vi bor fem minuter ifrån varandra här på Lidingö, väldigt kul att vi alla tre hamnade här. Jag sa det till Pingis att min stora dröm i livet var att Löwengrip skulle bli ett nytt Esteé Lauder, att vi skulle driva det tills vi blev gamla och låta våra barn få ta över. Nu blev det inte så. Det är en sorg i livet som inte riktigt försvinner. Men jag kommer väl förr eller senare förstå meningen med att det blev så här. Jag hoppas det. Nu ska det läsas för barnen, kram.