Paul och jag åker upp till Idre imorgon! Dels för att se hur vår tomt ser ut när det är snö (superkul!) och så är jag peppad på att åka skidor. Det var väldigt länge sedan Paul och jag åkte skidor utan barn och det ska faktiskt bli skönt. Då får jag åka i min egen takt och slippa vara nervös över att Sally inte ska komma på sittliften fel när vi ska upp. Eller misslyckas kliva av när vi är uppe och vi alla trillar på varandra. Det finns något traumatiskt gällande just sittlift som har följt med mig sedan barndomen. Jag måste komma över det. Och att ha haft en skrikande pappa i backen har också varit traumatiskt och det kan nog många relatera till. Det har påverkat mig så mycket att jag har sagt ifrån till andra pappor i skidbacken som beter sig illa mot sina barn. Jag har också fastnat med eget barn i backen som gråter och inte vill fortsätta på grund av rädsla. Det enda lösningen som existerar då är att ha tålamod, skippa kolla på klockan och vara snäll och peppande. Nu är alla avtal med arkitekten påskrivna och nästa vecka börjar vi med designen. Superpepp. Tomten är så nära backen och inget hus för byggas ovanför vårt. Så små barnen var här. När vi har mer tid vill jag lära mig att åka längd. Men jag vill börja med en instruktör för jag har förstått att det är mer teknik än vad man tror. Nu ska jag hem och byta om och göra mig redo för röda mattan. Kram!