Jag vet inte vad som hände med vi körde hem till Lidingö från Lisö på 2 timmar och 45 minuter. Det tog ju fyra timmar dit? Vi måste råkat ha tagit en annan väg eller kört på lite snabbare. Barnen var ju inte med på vägen hem så det har nog med hastighet att göra. Det kändes trist att lämna lantstället, vi trivs så bra där. Men vi har jobb att göra i Stockholm innan vi åker till Grekland med barnen på torsdag. Jag har SPF 50, är ej sådär svettig... Ser ni förresten att mina tänder börjar bli mer raka? Eller det kanske är svårt att visa i denna vinkel, får visa en bättre bild senare. Jag har ju alltid alignen på men jag åt en banan direkt innan så då tar jag av den. Nu har det gått tio veckor sedan jag började och jag ska ha den i totalt 16 veckor. Spännande! Det är en himla vacker väg mellan Lisö och Lidingö. Jag brukar alltid sitta fram med Paul och prata men idag blev jag så trött så jag la mig raklång i soffan bak och sov. Det är underbart att somna på en båt. Ibland vaknade jag till av en våg och då hoppades jag att vi inte skulle vara framme än. Det var ju så mysigt. Tillbaka på Lidingö. Jag har en tavla hemma som jag har mycket känslor kring. Den sitter inne på gästtoaletten och varje gång jag går in där så står jag liksom och stirrar på den några sekunder utan att jag ibland märker det själv där och då. Jag inbillar mig det är jag som sitter där ensam i mitt tidigare jättehus, dyra designmöbler, ingen hemmakänsla för fem öre och så blickar jag ut över utsikten. Tristess i ett så hektiskt liv. När jag ser tavlan så tänker jag alltid att jag är glad över att jag inte är henne längre. Det är nästan så att jag tar ett djupt andetag, som en lättnad över att jag har lämnat det där livet. Jag vet inte hur länge tavlan ska få vara kvar hemma. Den påminner ju mig om ett annat liv, men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Dåligt för att det ger mig ångest, bra för att jag blir så tacksam över min tillvaro som jag har idag. Jag får se hur jag gör... Har ni något hemma som påminner er om ett annat liv? Kram.