Vi kom precis hem från firandet av min svärmor som fyller 78 år i dag. Pauls syskon plus allas barn var med så vi var 15 personer. Några av barnen är vuxna och andra är i Sallys och Gillis ålder vilket är roligt. Jag tycker om hela bunten. Min svärmor var så gullig och placerade alla barn bredvid henne vid långbordet och sa "jag vill ha alla barnbarn nära". Gillis och Sally känner sig absolut som en del av kusinerna vilket är väldigt fint. Det hade jag inte räknat med. Jag var klädd i en grön klänning från Sandro idag och håret var halvuppsatt. Jag fick hjälp med smink och hår imorse av Camilla för jag skulle även göra en två timmar lång intervju med SVT, programmet sänds i oktober tror jag. När man ska sitta framför kameran så behöver man hjälp med make up:en. Även män som ska intervjuas/medverka behöver smink för det är SÅ varmt så att man blänker i hela ansiktet. Man behöver en kraftigare foundation och mycket puder så att sminket inte rinner bort. Sedan behöver man mer av rouge, skuggor och sånt eftersom allt smink "försvinner" i bild. När man medverkar i tex TV4 och du blir intervjuad av en manlig programledare så det ut som en smink-kaka i ansiktet när du möter personen i studion men i rutan så ser allt helt normalt ut. Jag tror att det gick fint, men när man spelar in i två timmar så är det svårt att få en känsla över hur det gick för det svajar såklart under tiden. Men då får man hoppas på att dom klipper ihop det bra. Allt drog över på tiden utan att jag märkte av det så jag kom försent till hämtning. Jag får alltid sån enorm panik av att vara sen. Jag ser alltid framför mig hur barnen står på skolgården och gråter och känner oro "Mamma, var är du?". Men jag ringde till fritidspedagogerna och dom satte luren i barnens öron och jag sa att jag var påväg. Barnen brydde sig såklart inte. Det ständiga oroliga mammahjärtat. Sov så gott. Kram.