Styr DNA vilken plats man känner sig hemma i?

Det är så roligt att Paul direkt fick en nytändning här hemma nu när han bor här - På riktigt (bokförd). Han har varit aktiv på alla auktionshus och budat på vackra glas, möbler, tavlor etc. Han har alltid tyckt att vintage är mer intressant än nytt. Jag låter honom få gå loss så att han känner att vi uppdaterar hemmet tillsammans. Paul utbildade sig till industridesigner i Schweiz när han var yngre så att han har verkligen koll på former.

Igår var vi på Bukowskis och hämtade dessa stolar. De kändes mer rätt för honom än mina rosa fåtöljer. Får se vad jag ska göra med dom. Han önskar gärna att byta ut mina blåa soffor mot ljusa också eftersom barnen har fått ett eget tv-rum där dom kan gå loss med riskakor som smular. Än så länge känns uppdatering bara kul. Vi får se när jag säger stopp he he...

ANNONS: Favoritskorna hos Flattered

Imorse väntade ett snölandskap när jag klev ut. Det kom ett lyckorus när jag hörde ljudet när jag gick. Jag har en teori om varför jag älskar vintern så mycket och kyla mer än värme. Och det är att när jag gjorde ett Ancestry-test för en massa år sedan så visade mitt dna att jag är 50% skandinav och 34% Nordvästra Finland/Fyssland.

... Vänta, hittade gamla testet här:

Kan det finnas någon sanning i att jag trivs i det kalla skandinaviska klimatet för att jag har så många generationer bakom mig som har bott där? Eller är det ren inbillning?

Jag har en vän där det visade sig att hen inte har den pappa som hen trodde. Hen har alltid älskat medelhavet och velat bo där och när dna-testet visade att min väns pappa var från ett typiskt medelhavsland så kändes det självklart för hen.

Hur tänker ni? Vad tror ni?