Stolt som en tupp | Isabella Löwengrips blogg

Sally och jag hade fått hem kläder från Kappahl idag. Jag blev väldigt förtjust i denna skjorta i linne som man kan knyta:

Sally fick välja en outfit själv och den andra valde jag...

Jag gillar när Sally har "gulliga kläder" . Som denna söta topp och en gul shortskjol .

Sally gillade byxorna och denna tröja . Allt ska vara lite coolt. Jag var tuff och mycket skinn på näsan som barn men Sally är en nivå över. Jag får alltid höra att Gillis och Sally både ser och beter sig som om de vore äldre. Sally är 1,40 och Gillis 1,50. Men sedan är de så självgående och verbala. Det är coolt att jag kan hoppa in i duschen och när jag kommer ut så har Sally stekt köttbullar och kokat makaroner. Gillis maträtt som han lagar är pasta pesto (koka pasta och hälla i en burk pesto). Jag är så stolt över min 8 och 9 åring!

En självgod tanke kanske, men jag brukar ibland tänka att om mina barn har samma driv som jag plus en stor dos av grundtrygghet hemifrån och peppig mamma - Hur långt kan man inte gå då? Och med att gå långt så menar jag inte i att välja en speciell karriär. Jag menar att de kan sätta sina personliga mål (oavsett vad) och känna att det är möjligt att försöka ta sig dit.

Ibland visualiserar jag att jag är som en studsmatta till mina barn. Med mitt stöd vågar de ta sats och studsa upp så långt att det susar i magen och att det känns lite småläskigt. Men dom vågar det eftersom de vet att de landar mjukt igen. Och man kan studsa och försöka hur mycket som helst. Jag finns där hela tiden. Jag går inte sönder.

Idag åkte vi ut med några vänner och körde till Sandhamn för en middag. Fem vuxna och fem barn. Fantastisk dag!

Nu checkar jag ut för kvällen och jag känner mig extra tacksam. Imorgon har min lillasyster en vernissage också. Jag har så mycket att vara stolt över!

Kram.