Idag har jag skrivit bok på förmiddagen och ska sitta kvar här till lunch, då ska jag möta Sheila och efter att vi har ätit klart blir det ett poddavsnitt innan jag ska hämta barnen. En väldigt mysig tidag. Sheila och jag planerar aldrig vad vi ska säga innan vi kör igång, vi bara trycker på play och säger det vi vill säga, precis som att vi hade setts över en kopp kaffe. Podden, boken och bloggen är ett väldigt roligt jobb. Men nu när jag har mer lediga dagar så har jag svårt att förstå hur jag har kunnat ha ett sånt extremt tempo som jag hade tidigare. Jag jobbade dygnet runt i princip (när jag inte var med barnen) och har alltid gjort. Det är inte att leva när jobbet är allt. Men jag trodde verkligen det - Att jag var som lyckligast när jag svischade förbi alla möjliga ställen hela dagarna. Men det som egentligen gjorde mig lycklig där och då var all bekräftelse jag fick på att jag var duktig. Just avsaknaden av bekräftelse var nog det tuffaste saken att vänja mig av vid förra året när jag hade sålt bolaget, jag har ju varit min prestation. Men nu när jag har kommit över att jag konstant måste prestera i mina bolag så har jag hittat en annan lycka. Ett lycka som kommer från allt smått i livet. Datorfodral från Bottega Veneta, kjol från New House och stövlar från CC skor. Vad är allt smått i livet? För mig är det att gå och lägga mig i Pauls famn på kvällarna. Få stiga upp en timma tidigare innan alla vaknar. Få äta långfrukost med familjen. Gosa med barnen. Lyssna på en bra låt i bilen. Ta en kaffe på ett café. Få strosa i en matbutik (!). Listan kan göras hur lång som helst. Lyckan är oändlig egentligen och det är så häftigt när man inser det. Vi hörs imorgon! kram.