SM i Discodans i Västerås | Isabella Löwengrips blogg

Idag gick hela familjen upp tidigt. Gillis skulle ha match i Täby och Sally och jag skulle till Västerås för discotävling. Nu var det SM och det var helt hysteriskt i arenan. Discotävlingar är som att befinna sig på en ravefest. Det är så hög musik där inne att hade de funnits såna där öron som finns i klassrum hade de tokblinkat rött. Jag kan inte säga att jag älskar stämningen för det är rörigt men det är häftigt att trots kaoset fungerar faktiskt allt på minuten. Jag är så imponerad av arrangörerna. Hur kan de hålla koll på över 3000 barn dessa två dagar, hatten av!

Det var två arenor och två dansgolv på varje. Eftersom Sally började i år så tävlar hon i brons som jag tror är startnivån på tävlingar.

Sally är alltid cool-lugn oavsett vad hon ska göra. Men idag såg jag en oro i blicken som jag inte är van vid. Hon ville inte äta eller dricka och jag blev lite nojig över att det inte skulle gå vägen. För min del gör det ju inget vilken plats hon hamnar på, hon började ju i slutet av januari och det är få som börjar tävla direkt. Men eftersom jag vet att hon har höga krav på sig själv, blev det jobbigt att se att hon var frustrerad över sin egna stress.

Egentligen får föräldrar inte gå ner på golvet, utan vi ska vara på läktaren men jag tog henne i handen och gick till kön där de tävlande skulle rada upp sig innan man går ut på golvet. "mamma du får ju inte följa med dit" sa Sally oroligt. Varpå jag svarade " Då får väl någon släpa bort mig då, jag ser ju att du tycker att det är jobbigt och då vill jag att du ska kunna hålla mig i handen till det är dags - OM du vill dansa men du behöver inte. Det bestämmer du ".

Så vi tog varandra i handen och gick ner, Sally ställde sig i sin rad bland alla andra barn, gav mig en lång kram och sa att jag kunde gå.

... Sally gick vidare till kvartsfinal, semifinal och i final kom hon på femte plats i sin bronsklass. Jag var så stolt över henne att jag stod och grät i smyg på läktaren. Visst var jag stolt över att hon kom på en sån bra plats av 35 tävlande. Men mest imponerad blev jag över hon hur lyckades ladda om mentalt när hon kom ut på golvet i en solodans. Det kräver så mycket.

Sally somnade i bilen påväg hem och jag var också rätt urladdad. Väl hemma tog jag fram gräsklipparen, köpte bensin och olja och började klippa. Vi har haft en robotgräsklippare men jag råkade klippa av tråden typ det första jag gjorde när jag flyttade in och efter det har jag klippt själv. Det är väldigt meditativt - När man väl gör det för på ena sidan såg det ut som en naturtomt... Men det blev väldigt fint när jag var klar två timmar senare.

Paul blev irriterad över att jag inte tog bort alla maskrosor och rötter innan jag började klippa men det var så många att jag inte orkade. Det kändes betydligt härligare att bara få köra över allt. Jag får ta bort rötterna imorgon....

Sally och Mathilda får använda ugnen själva hemma hos oss nu, vi har bakat så mycket så tjejerna har stenkoll. Medan jag var och handlade tacos-tillbehör bakade de blåbärsmuffins OCH kolakakor. Supergott.

Första middagen utomhus, så mysigt!

Fina Gullis. Han åt snabbt för han skulle iväg till en vän och sova över. Han har haft två matcher idag och fått grönt kort vilket betyder att man har spelat extra schysst under matchen. Det gjorde mig glad.

För er som har missat så får barnen välja själva om de vill syna året de fyller 12. Det bestämde jag och Odd när de var nyfödda och de har vi hållit fast vid.

Sallys bästis sover över här så det blir tjejmys + Paul.

Jag är så stolt över mina barn (som alla mammor såklart),

Kram