Nu vet jag varför Paul har varit grinig, jag trodde de berodde på att han har varit sjuk. Men imorse erkände han. Han har slutat att snusa! Han bestämde sig i torsdags när han började känna sig krasslig och sedan har han hållit i det. Han ville inte berätta det förens efter några dagar för att se om han klarade det. Jag blev SÅ glad. Jag förstår att det är en lång lång kamp (han har snusat i trettio år) men jag ska vara så stöttande som jag kan. Han har försökt två gånger tidigare i livet men då blev han nästan deprimerad att han började igen efter några månader men denna gång finns ju jag i hans liv och peppar! Paul frågade om jag verkligen fixar att leva med honom under den här perioden för man får enorma humörsvängningar och blir väldigt irriterad. Jag svarade att han har ju stått ut med min PMS i snart två år så det klarar vi. Så länge jag vet att det det är beroendets fel så är det ju lättare att inte bry sig. Jag föreslog nikotinplåster (jag kan egentligen ingenting om detta, har aldrig rökt/snusat) men han vill bara sluta tvärt. Jag tror ändå att det är klokt om man kan. Jag åt sömntabletter varje natt i över två års tid men när jag kom ut från sjukhuset (fick även sömntabletter där) så slängde jag allt på direkten. Det var några nätter som jag inte somnade men tillslut "lärde jag mig". Efter det har jag aldrig haft problem med sömn (lever ett sundare liv nu också så det har nog mycket med det att göra). Men som sagt, heja Paul! Jag öppnade upp en låda idag som jag fick hem förra veckan men jag hade glömt den. I kartongen låg två superfina klackar från Custommade. Båda är slingbacks. Alltså bara med en rem på baksidan, klacken är låg så att man kan gå i skorna en hel dag (viktigt). Dom blåa älskade jag från första stund, så fint till jeans. De med en grön rosett är svårare att matcha men jag vill behålla dom. Jag kommer något på något. Eftersom jag är delägare i Flattered har jag ju möjligheten till hur många modeller som helst varje år men det är ändå kul att få bära andra märken (även om Flattered har bäst kvalitet). Däremot så bar jag inte klackar under dagen idag för jag bestämde mig för att promenera till alla ställen jag skulle till. Det tar 1 timma och 20 minuter att gå till Stureplan från mig på Lidingö så jag gick dit, gjorde allt jag skulle göra och så gick jag hem. 27 000 steg! Nyss pratade jag med Sally i telefon. Hon fyller sju imorgonbitti så hon ringde nervös och peppad. Vi pratade om det här med att ta hål i öronen också. Odd och jag ringde varandra idag och kom fram till att hon inte är mogen nog för att hålla hålen rena och "sköta om dom". Motivationen är inte stor nog, hon vill "bara ha dom". Så vi sa att hon får vänta. Sally accepterade det och så var det inte mer med det. Vi hörs imorgon, kram!