Shogun och fula ord | Isabella Löwengrips blogg

Ikväll var Paul och jag inbjudna till att se två avsnitt av nya serien Shogun som hade förhandsvisning. Det är Disney+ stora satsning. Det är ett japanskt krigsdrama och bygger på en roman av James Clavell. De var så hårda med att ingen skulle fota eller filma under visningen (såklart) så de var vakter som höll i en kamera (?) med en röd laser som skulle övervaka om telefonljuset gick igång. Och då skulle man få lämna lokalen.

Det gjorde mig så uppstressad för jag hade en bar i väskan som jag ville äta men mobilen låg i väskan och då skulle de kanske lysa om jag pillrade upp baren så jag vågade inte.

Men oavsett så är det en bättre lösning än att samla in alla mobiler i entrén i små plastfickor vilket många andra bolag har gjort. Det känns aldrig bra. Så hellre en läskig laserlampa.

Shogun var så himla bra! Jag längtar efter att få se resten av serien! Paul och jag har tittat på två japanska serier i rad så nu känns de japanska språket helt normalt att lyssna på.

Hela familjen blev verkligen förälskade i Japan när vi var där under höstlovet. Det är ett land som jag hade kunnat bo i. Men jag hade hellre bott i Kyoto än Tokyo. Kyoto är en mix av en storstad och det gamla genuina. Väldigt häftigt. Så fort Paul och jag har tid över så kommer vi åka tillbaka.

Här kommer en kommentar från någon som har blivit äldre ... Men visst har språket blivit så himla fult på sistone? Jag märker det överallt, dels i tv-serier, filmer men också i verkligheten. Jag kan inte ens säga ordet röv högt. Eller ordet pissa . Och många svordomar. Jag bokstaverar det när jag pratar för det liksom inte vill komma ut från min mun..

Eller ordet fuck , det används i varenda mening i vissa amerikanska serier. Jag slutade titta på Succession efter att ha hört fuck hundra gånger under de första två avsnitten.

Mina barn får helst inte säga att de hatar något. Man ogillar.

Håller någon med mig?