Sex månader | Isabella Löwengrips blogg

Idag firar Paul och jag sex månader. Vi kom på det imorse när vi pussades vid kaffemaskinen. Det känns som vi har varit ett par betydligt längre. Vi har en trygg grund och en rolig vardag. Det var härligt att få vara nykära en hel sommar och senare under hösten/vintern få landa i en vardag hemma. Det är egentligen då man ser om man passar ihop - På riktigt. Paul flyttade in hit tidigt och det var ett bra beslut. Vi trivs ihop och han gör mig trygg och lycklig. Han har blivit en fin bonuspappa till barnen. Sally vill hellre bli lämnad av av Paul än av mig på morgonen vilket är gulligt.

Paul och jag kom från varsin värld när vi träffades. Han har inga barn, inte varit gift utan har levt ett helt annat, kanske friare liv än jag. Jag blev ju mamma tidigt och har som ni vet varit gift. Dessutom är det en ålderskillnad på 23 år. Jag har dessutom inte bott med någon sedan Odd, jag lovade till och med att aldrig bo med en man igen för att jag just ville känna mig fri. Men så blir det vi. Vi flyttar ihop och bildar en liten familj vi fyra.

Beslutet värmer i hjärtat.

Som jag har sagt tidigare släpper Paul sin galleri-shop i veckan som kommer. I fredags kom hans fine art print hem. De är mer prisvärda varianter av hans vanliga konst. Alltså posters fast med finare kvalité. De finns i storlekarna 50x70 och 70x100. Jag tror att det kan bli en bra julklapp för de är så fina.

Jag meddelar när allt är ute.

Denna söndag har varit en pyjamas-söndag. Klockan är snart halv sex och ingen av oss har klätt på oss. Barnen har lekt hela dagen, Paul har suttit med texter till sidan och jag har skrivit scener till boken. Under hela dagen har vi ätit lussebullar, pepparkakor och druckit té. Jag såg även en julfilm med barnen, men då somnade jag till. Jag vet inte vad vi ska äta till middag för vi alla är väldigt lussebullsmätta men något får jag hitta på. Tror att jag har fryst panerad torsk hemma, till det kan jag koka potatis och värma upp stuvad spenat.

Imorgon ska jag lämna barnen till Odd. Jag har inte alls lust med det. Det är de värsta med att vara skild. Att bara få ha halva barnens uppväxt. Men jag tycker att jag gör ett bra jobb med min halva. Det svider alltid i magen hela måndagen men sedan brukar det gå bra resten av veckan tills söndagen närmar sig, då blir det plågsamt igen för att det är så nära i tid. Efter snart fyra år har jag lärt mig att hantera det men sticket i hjärtat finns alltid där.

Vi hörs imorgon, och glöm inte att lyssna på podden. Vi pratar om familjepussel.

Kram.